Jag stödjer Juholt, men kommer som vän fortsätta vara kritisk. För det är sanna vänner!

Tänkte skriva om politik men känner att kraften att bli nersmetad med att vilja se min partiledares avgång sänker mig. Vet inte hur många gånger man måste skriva att man gillar Håkan Juholt och står vid hans sida. Men som vän så är man inte tyst utan kommenterar vad man gör. Så gör mina vänner gentemot mig och ibland så ber de mig fara till varmare ort. Det är bra och håller på mig på tå och jag utvecklas. Det är vänskap och inte dolk i ryggen. Dolken är farligare för de som tysta går i ledarens ledband utan att våga eller vilja säga emot. Att säga allt är bra när skutan håller på att sjunka...

        Jag kommer inte vara tyst gentemot min ledning i kommunen, landstinget eller riksdagen. Mina väljare har inte givit mig sin röst för att hålla käften utan för att driva den socialdemokratiska politiken framåt. De känner ett missmod över det som sker i landet. Det vill inte tillbaka utan framåt. De vill finna den berömda vägen som tidigare gjorde Sverige unikt. Det kräver att vi rannsakar vår politik, våra värderingar och främst oss själva var vi står. Jag är där på min resa. När det gäller de grundläggande politiska värderingarna så känner jag att de håller starkare idag än när jag började med politiken. Vi har ett samhälle som efter årtionden av minskade klyftor slits isär. Det är inte acceptabelt och väljarna köper inte det. De människor som jag möter vill ha ett sammanhållet samhälle där alla kan växa. Men vi kommer inte dit med gårdagens politik som i mångt och mycket byggdes när Sverige var ett slutet land och vi inte behövde ta hänsyn till vad som hände i omvärlden. Nu lever vi i en global värld som i grunden är bra och sunt men ställer nya krav på politiken.

        Vi må tvista om var det gick snett eller vem som tog rätt/fel beslut men val vinner man på framtidstro.  Det gör att vi som socialdemokrater måste använda båda öronen och båda ögonen och lyssna och se vad sker i landet och världen. Låta munnen vila lite och bara andas in atmosfären. För en sak är säker. Landet ser annorlunda ut och de som kommer gå till valurna i september 2014 funderar annorlunda än igår. Oavsett vad vi tycker så ligger vi kring 25 procent och moderaterna kring 35 procent. Att tro vi ska vinna valet på att moderaterna gör bort sig är inte troligt. Men om så var fallet så kommer vi bara vara marginellt större än idag och får förlita oss på andra i än större utsträckning.

         Ser vi i Stockholm så är miljöpartiet större än oss och vi beter oss fortfarande som storebror. Ser vi på Höganäs fick vi i valet 2010 20 procent... och till kommunen 17,5 procent. När en av de som jagar mig inte verkar ta sina siffror på allvar utan hotar vi som vill utveckla partiet. I  Vimmerby fick vi i riksdagsvalet 35 procent och i kommun 35 procent. Jag är inte nöjd och vill att fler ska känna förtroende för oss och gör analysen att den politik som vi gick till val på 2006 och 2010 inte funkar. Ser vi däremot på Sigtuna fick de till riksdagen 27 procent och till kommunen 42 procent. Jag ser att något sker. Så när Anders Johansson går ut och känner sig frustrerad så har han ett annat mandat i ryggen än både Bengt Silfverstrand och jag. Han har lyckats locka väljare till sig och vårt parti. När vi andra backar går han framåt. Vi kan se samma mönster i Kalmar.

        De är i kommuner där socialdemokraterna vågar ifrågasätta gårdagens politik och finna ny politik och sätta in den i en berättelse som det ingjuter framtidshopp. Vi har lyckats med det också i landstinget i Kalmar län. Med våra värderingar i grunden har vi byggt en sjukvård som rankas som en av det absolut bästa i landet. Trots dåliga förutsättningar utifrån geografi, skattekraft och åldersfördelning. Vi har kortast köer, mest nöjda patienter, mest "produktion" till lägst kostnad, tredje lägsta landstingsskatten och en personal som är nöjda. Men självklart finns det områden att utveckla. Vi är inte nöjda.

       Så jag kommer som en god vän fortsätta vara kritisk till Håkan Juholt och Carin Jämtin. För jag vet att de behöver omge sig med kärleksfulla kritiker som vågar säga till dem när de gör bra eller dåliga saker. Det är så vi utvecklas som individer och som parti. Tystnaden ska inte gälla internt utan bara när vi lyssnar på väljarna och andra som kan tillföra oss kunskap och idéer för framtiden.

       Kommer därför under dagen ta mig till Astrid Lindgrens Näs för i den miljön tänka lite på hur vi kan med kulturen som sprängkraft utveckla den kreativa skolan. Men det blir ett senare inlägg!

Jag vågar vara kritisk gentemot mig och mina vänner och de emot mig. 

Då utvecklas jag och då utvecklas de. 

Tillsammans så kan vi utveckla partiet då.

Gårdagens inlägg  på området finns här.
Media: SR, Ab, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, Exp7, DN, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SVT3, SVT4, folkbladet,
Bloggat: Johan Westerholm, Staffan Lindström, Jonas Morian på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Socialdemokraterna, Nystart, öppna kriskommissionen, politik, samhälle,