 |
| Har Marx sprungit ikapp (S) och (M)? |
Är det så att politiken i dagens form närmar sig vägens ände? Är det så att i marxistisk anda samhället har utvecklats så att överbyggnaden inte hinner med längre. Är det så att industrisamhället går mot sin ände och dagens partier är barn av denna tid. Industrin är fortfarande viktig som en nerv i samhället men sakta så är det inte huvudbärare av arbetskraften. Likt jordbruket fasades ut som en slukare av arbetskraften. Då försvann de partier och hela styret, statsskicket som var barn av jordbruket. Vi kan se resterna av Centern som söker sin nya själ när bönderna och verkligheten ser annorlunda ut. Jordbruket har allt mer industrialiserats medan industrin sakta söker sig mot upplevelser. Muttern får en story, ett liv.
I detta skeende så befinner sig nu partierna och då lägger jag tonvikten vid de två stora. Moderaterna och Socialdemokraterna. På var sin sida av kapitalet har de under närmare hundra år stridit mot varandra. Med säkerhet har det tolkat sin samtid och varit framgångsrika och överlevt som rörelser. Självfallet så har det varit upp och ner men ändå så har de vetat om morgondagen, tills den plötsligt började se annorlunda ut. Vi är där nu. När mediaprogramen på gymnasiet tar över och ingen söker till industriprogrammet. När jobbet på bruket inte längre finns och de som är kvar kräver data- och språkkompetens. Det går inte att trumma på med gårdagens lösningar. Att likt regeringen sortera gymnasiet så att de praktiska programmen blir av med möjligheten att läsa vidare är att vara fast i gårdagen. Att inte se hur den ständiga utbildningen och kompetensutvecklingen kommer vara ledstjärna och inga dörrar kan stängas i tidiga år.
Med denna verklighet skräms partierna fram och under hot om överlevnad så vet de att utveckling måste ske. Men det gör ont och man vet inte var man ska skåda. Socialdemokraterna har tillsatt en programkommission men vill liksom inte ta tag i frågan. Det är som de passar av rädsla att de som de kommer komma fram till inte går hem i de egna leden och främst den fackliga grenen som i mångt och mycket står för den konservativa ådran i rörelsen. Väljarna känns mer på banan än partiet.
Moderaterna har kommit till vägs ende med sin "nya" politik. Arbetslinjen som var en framgång men i stort tankar framvuxna i industrialismens och Arbetarrörelsens barndom. Åter så börjar underbyggnaden visa på andra former som gör arbetslinjen mindre giltig. I en utveckling där allt fler blir egna, anställs under lösare former och flyttar på sig mellan orter, länder och arbetsplatser blir arbetslinjen endast en uttryck för de som är sjuka eller arbetslösa. Men de står ofta långt borta och är skolade i gårdagens arbetsmarknad. Så oavsett vilka ersättningar vi ger dem, kan de inte ta de arbeten som står till buds. De är inte anställningsbara. De är en rest från gårdagen som inget bekymrat sig om. Att de behöver skolas om, utvecklas är de ingen som lyfter ett finger för. Utan bara ut eller bli av med ersättningen... Allt som allt vägs ende. En otakt med tiden, normer och moral
Socialdemokraterna är inte långt borta utan jagar på med ersättningsnivåer och gör lite försök till att skola om. Ser vi debatten som pågår så är man paria om man inte skriver om höjda ersättningsnivåer i våra gemensamma försäkringar och inga bortre parenteser. Men vari ligger framtiden? Var ligger utvecklingen?
Så moderaterna skaffar sig en statlig programkommission under namnet framtidskommissionen där de tar de tre andra småpartierna som gisslan. Socialdemokraterna bekostar sin egen kommission men vet inte hur de ska komma igång med den. Allt som allt så blir det inget gjort och de som sker är snabba utspel på medias rubriker och förslagen blir återanvändning eller stölder från de andra. Det politiska Sverige famlar och vet inte hur de ska gå vidare. Väljarna står frustrerat och ser på och vill inget hellre än att se partiet som ger bilder av morgondagen. Ger visioner om hur vi ska nå dit och till det en politik förankrat i verkligheten.
Allt som allt så har det beskrivits tydligt av Ingmar Bergman Vi ser socialdemokraterna och fler partiet i denna scen...
Torkan får marken att spricka
och
törsten fångar tjuven
och
allt medan världen utvecklas...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Socialdemokraterna, Nystart, öppna kriskommissionen, politik, samhälle, moderaterna,
