 |
| Är han stark eller populist? |
Att vara tuff när man leder ett land. Ja det hoppas jag för
vem vill ha en vek ledare? Fredrik Reinfeldt får ta skit för att han är tuff
som ledare. En fråga som jag ställer mig är om det gamla vanliga gänget som
inte får som de vill?
Men är det ett nytt fenomen att en stark ledare styr
partier. Våra framgångsrika ledare som varit populära bland folket ha ofta mött
motstånd internt. Vi ser det nu i moderaterna och i mitt eget parti har det
varit en lång saga kring drömmen om den demokratiska ledaren som bara ska
använda sina två öron och låta munnen vila. Mona Sahlin tog rörelsen på ordet
och den skit hon fick för det… Göran Persson var tvärtom och drev igenom sina
tankar och idéer och jag vet inte alltid om det fanns en majoritet i
riksdagsgruppen. Fredrik Reinfeldt förklarar sitt ledarskap med att han har
folkets förtroende och frågan om riksdagsgruppens hänger i luften. Det hela
anknyter till min postning igår om för vem som man är vald. Moderaterna har en
tydlig linje. Att vara vald för att vinna vald. Medlemmarna kommer in andrahand
och väljarna i första.
Jag baserar detta på att den svängning som moderaterna gjort
i politiken inte är ideologisk kopplad utan mer baserad på väljarströmmarna.
Andra partier brottas med problematiken att för vem är till. Mitt eget parti är
där. Det handlar om man ska vara sinn ide trogen och så väljarna ta den eller
skita i den. Eller ska man som parti hålla fingret i luften och känna vart de
blåser och därefter formulera dagens sanning. Som vanligt så är fingret i
luften en kortvarig seger som ofta följs av svekdebatter. Likaså de politiker
som springer med fingret i luften och inte ser ner på vad man kliver.
Politiskt ledarskap handlar om att leda inte att bli ledd.
Här är det politiska dilemmat. För mig handlar det om att man får ett mandat på
fyra år att företräda väljarna/individerna och utifrån ens grundvärderingar
påverka samhällsutvecklingen. Om man inte gör de tillgodo så blir man inte
omvald (här är det en chimär som måste fixas på något sätt). Att då lyssna på de
som skriker högst och under resan byta fot är inte demokratiskt. För som
förtroendevald måste alla röster vara lika värd och då även de tystas röster.
Att ta parti för de svaga är en viktig del i rollen.
Så jag vill ha starka ledare som har en idé om vart
utvecklingen ska gå. Men det vill jag som väljare, men som aktiv politiker så
ska ledaren göra som jag säger. Det är inte så konstigt. Men en bra ledare
lyckas förena dessa två motstridiga förhållanden. Men var Fredrik Reinfeldt och
Håkan Juholt hamnar får framtiden utvisa. Att det är lite svajigt för en av
dessa är nog ett understatement men om sagan så slutar vet vi inte då sista
bladet inte är skrivet.
Jag kan väll så säga att jag undviker ledarskapet i Kristdemokraterna som idag tar nya vibbar.... Må någon herre vara med eder...
Media: SvD, SvD2, SvD3, DN, DN2, DN3, SR, Ab, Ab2, SVT, Exp,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, krönika, ledare, partiledare,
