 |
| För vem är de valda? |
Trenden att sluta sig inåt gör väljare åsidostäppade. Att de
egna medlemmarna betyder mer i jakten på ledarskapet än de som borde vara prio
ett. Vi ser hur partiledarkandidaterna lämnar utvecklingen och söker sig
tillbaka till gårdagen för att säkra sin kandidatur.
Noterar hur medlemmarna i de flesta partier verkar ligga i
otakt med väljarna och när nya ledare ska fram så sjunker stödet för partierna
för att klara den inhemska debatten.
Jag ställde frågan när Vänsterpartiets ordförandekandidat
lanserades av valberedningen och ett klassiskt vänsterpartital tog vid. Ett tal
som inte luktade tio procent utan fyra. Socialdemokraterna har gjort samma resa
vid valet av Håkan Juholt. Sagt de sanningar som en majoritet av medlemskåren
ville höra men inte med det sagt att de var samma visa som väljarna ville höra.
Nu är det Kristdemokraterna som gör samma resa och lämnar de embryon till ett
modernt parti och sluter sig med att profilera sig åt den kristna högern. Stöd
i partiet, ja men inte i samhället.
För vem väljer man ledare? Frågan är relevant. Visst är det
så att en ledare måste ha stöd i de egna leden men är inte målet för politiken
att få med sig väljarna. Självklart så ska man inte byta politik utifrån
väljarnas dagsform men en uppdatering är nödvändigt och det är ledarnas roll
att stå vid rodret och till viss mån ta hand om utkiken. Utvecklingen i
politiken är tyvärr åt det motsatta hållet och valen av nya ledare tenderar att
vrida politiken generellt tillbaka till tryggheten i den egna sfären.
Media: Ab, Ab2, Ab3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, SVT, SVT2, SVT3, SVT4, SR.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, vänsterpartiet, Kristdemokrater, partier, Demokrati, politik, samhälle,
