20111213

Krönika om Lucia, Folkpartiet och en dos världen


EU- en vision elle bara en teknisk pryl för ekonomer?
Och Lucia passerade fram och inte en pepparkaksgubbe så långt ögat såg, inte ens en liten fumlig tomtegubbe. Allt var vitt och fint koreograferat. Hustrun undrar var alla kända sånger är och pratar om AdolphsonFalk och Triad… Sonen har lussevakat i skolan hela natten och ska hålla tal inför hela skolan idag. Själv ligger jag i soffan och grubblar på pepparkaksgubbar och Europa hostande och förbannar min hals som håller mig instängd…

        Lucia är en dag av Europa. Ljusdrottningen från Italien som glider in i våra hem och blir svenskheten personifierad. Så samtidigt pågår striden om Europa med politiker från EUs länder. Så samtidigt som historien och kulturen binder oss samman så sliter ekonomin oss isär. Visst kan det hävdas att kulturen är långt från varandra men samtidigt icke. Vill hävda att de kulturella skillnaderna minskar i takt med globaliseringen och frågan om svenskhet är svår att svara på. Det som vi ofta förknippar med Sverige är just lån eller stölder från andra kulturer.

          Lucia, jul klassiker eller nyskrivet hur går det till när plötsligt Triad är och AdolphsonFalk blir den del av den Svenska jultraditionen och snart har vi Just D där också? Internationell musik ner kokat till Sverige i mikroformat.

          Folkpartiet driver på som det mest Europavänligaste partiet och moderaten Carl Bildt Hallänning och Europé är lämnat på perrongen. Men var står Socialdemokraterna i de internationella frågorna? Kan känna att det finns ett större intresse vad som sker utanför Europa och ju närmare landets gränser som vi tar oss så växer slutenheten. Är det så att vi socialdemokrater faktiskt känner en rädsla? Känns som om EU frågan lämnat visionen och blivit en procent och teknisk fråga än hur vi för folket samman och fredstanken. Sedan må dagens tekniska lösningar vara goda eller onda men vari ligger drömmen om världen? Är det så att en av de mest konservativa krafterna som vi har i Sverige är fackföreningsrörelsen? Är det så att rädslan för att andra ska ta våra jobb förblindar jakten på nya arbetstillfällen och nya grupper som också borde inkluderas i det fackliga medlemskapet? Jag har inte svaret men ställer frågan.

          Hur annekterar det svenska folket en kultur? Vad är det som gör att en låt eller klädesplagg att bli vårt? Frågan hur Sverige kommer vara om tio eller tjugo år. Med nyfikenheten bland de unga kombinerat med möjligheterna till att resa och kommunicera så är världen snart Sverige och tvärtom.

         Var finns politiken och modet när världen både krymper och växer samtidigt? Socialdemokratin som en internationell solidaritetsrörelse är förvånansvärt tyst. Det. Var finns modet att peka på hur vi gemensamt tar oss an det globala problemen.

         När våra unga reser runt och samlar på sig erfarenheter av andra så blir den lokala traditionen viktig. Jag tror att för att vi ska kunna ta till oss nya intryck så måste vi stå stadigt i våra värderingar och vår kultur. Det gäller även de som kommer till Sverige och med det så måste det följa en acceptans att de som kommer får ha kvar sin kultur. För om vi tar ifrån dem de så kommer integrationen att gå åt helvete. 

         Så vandrar Lucia fram med sina tärnor efter sig. Sakta en dag närmare jul en högtid som blandar och utvecklar kulturen på gott och ont. Allt från Disney-tomte och paket till den goa sillen på julbordet. Tip tap tip tap tyst det är i huset… Och tänk på det för det är inte alla som har det livar kring granen...

Dagens läsning är Niklas Orrenius som ger en bra bild av Sverige
Media: DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3, Ab, Exp, SR.
Och tjatet fick ett ansikte i Lidby och det blev en länk.... :)
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,