Så är vi en del av en pakt och jag verkar
sticka ut som ser det som en naturlig utveckling på vårt Europa samarbete. Vet
att partiet är splittrat och vänstern är emot. Men frågan är vad vi vill med
Europa och världen. Måste erkänna att det bor en liten federalist i mig…
Så sa Europa ja till Sverige och med det
Sverige ja till Europa. Visst låter det fint och i viss mån är det sant.
Argumenten från vänster är att Europa är blått och vi ska sköta oss själva och
skita i andra. Bara vara med i andra sammanhang på våra egna villkor som andra
måste anpassa sig till. Som demokratisk socialist med internationell
solidaritet som ett honnörsord köper jag inte det utan är för mig att backa in
i framtiden. Om arbetarrörelsen hade agerat efter den vägen för 100 år sedan
hade vi aldrig tagit makten i Sverige och sakta men säkert byggt det
välfärdssamhälle som vi dag lever i. De må låta idealistiskt men nu kan vi i
globaliseringens tidsålder inte stanna vid nationsgränsen. Det finns flera skäl
till det. Dels att kapitalet inte skyr några gränser. Vi har som individer
blivit rörligare och arbetar, bor, semestrar världen runt och särskilt EU runt
och då är nationsgränsens sjukvård och socialförsäkringar av mindre värde.
Men är då nattens pakt optimal ur ett
socialdemokratiskt perspektiv? Självklart inte och det finns mycket att bygga
vidare på. Men kan vi som socialdemokrater göra detta i ett blått Europa.
Självklart kan vi det och även vi har uppförsbackar i många länder. Vi måste
finna politiken på det nationell planet som jag skrev om igår likt vi måste finna formen på den nya
internationella arenan. Ett steg kan vi se idag i DN. Där de socialdemokratiskaledarna tillsammans med facken skriver om hur vi måste gå vidare och med forskning
som grund. Det är en grund som handlar om att bygga kunskapen som
konkurrensvapen istället för usla villkor. Det är ett vägval som politiken har.
Där vårt arbete måste fokusera sig på är att
låta politiken ta mer plats. Inte mindre. Här ar en avgörande skillnad i
grundsynen. Vi tror på politikens och i slutändan demokratins makt att vara en
viktig kugge i utvecklingen. Men det innebär inte att vi kan använda gårdagens
demokratiska instrument odelat utan att de måste omprövas och nya finnas. För
vi lever på den globala arenan är nationsgränser blir allt osynligare och vi
har varit en stark drivare av den utvecklingen. Men för att vara sann så är jag
inte alltid säker på hur medveten vi varit i denna utveckling?
Så med gårdagens beslut tas en ny plattform i
vårt internationella arbete med början i EU. Vi kan förneka detta och skrika
nationen eller så bejakar vi det och med kraft ger oss in i arbetet med att
forma det till den socialdemokratiska vision som vi delar med våra bröder och
systrar i resten av Europa. Motsatsen är att lägga sig ner och vänta. Vi gjorde
det inte när vi bildades och Sveriges framtid såg mörk ut med borgerligt styre
och noll inflytande från arbetarna. Vi tog fighten och vann. Nu kan vi ta nästa
resa. Vi vet inte var vi landar men jag är säker på att stå kvar inte leder
framåt!
Och ja jag röstade nej till EU men ja till Euro.
Media: Ab, SvD, SR, Sydöstran, Arbetarbladet, Västerbottens folkblad, SVT 1, 2, 3, DN 1,2, 3, SvD, DT, DI, Folkbladet, VLT, VBK, Ab 1, 2, Expr
Bloggat: Lena Sommestad, Roger Jönsson, Jonas Sjöstedt, Tord Oscarsson och Martin Moberg som ger ett annat perspektiv
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om EU, Europa, globalisering, Socialdemokraterna, socialdemokratin, samhälle, politik, Ekonomi,
