En fråga som jag ställer mig är hur vi ska
hantera jobbskatteavdraget. Att det inte gav några arbetstillfällen är en sak, som går att argumentera hem. Men metallaren som plötsligt har pengar i
plånboken och gillar det och slösar det på sina barn. Solidaritetssnacket
fungerar inte längre och skolan och sjukvården gillas av folket…
Pratade med en aktiv IF Metallare för ett par
dagar sedan och resonerade lite kring hur hans arbetskamrater såg på
jobbskatteavdraget och en sak stod klar, det gillades. De hade mer pengar i
plånboken som de kunde slösa på fru och barn. Att få känna sig lite ”rika”.
Skolan fungerade bra och sjukvård fick de när de så behövde det och sedan
vilken kvalité det var inom vården. De var impade. Äldreomsorgen i kommunen
hade de inte heller något direkt negativt att säga om utan det klassiska att
allt kan bli bättre men bra var det. Bilden som växte fram eller ska jag säga
bekräftades var att vi allt mer såg om vårt eget hus och hur det gick för
grannen blev allt mer irrelevant. Vänster hegemonin som vi levt med är borta en borgerlig "sköt dig själv" hegemoni börjar framträda och vi hjälper varandra om vi får avdrag på skatten. Inte så jag gillar utvecklingen men ska jag
kunna påverka den så måste jag förhålla mig till den…
Martin Moberg lyfter in ett perspektiv till och det är EU-nivån som oavsett om vi kommer deltaga i pakten eller ej måste förhålla oss till och ger oss nya spelregler... Personligen har jag en kluvenhet som Europavän och stark förespråkare av globaliseringen. Att då bara stänga dörren när det inte passar och hoppas den ska öppnas när vi känner för det samtidigt som vi har ett ansvar för jobben och välfärden i landet. suck om livet vore lättare..
Martin Moberg lyfter in ett perspektiv till och det är EU-nivån som oavsett om vi kommer deltaga i pakten eller ej måste förhålla oss till och ger oss nya spelregler... Personligen har jag en kluvenhet som Europavän och stark förespråkare av globaliseringen. Att då bara stänga dörren när det inte passar och hoppas den ska öppnas när vi känner för det samtidigt som vi har ett ansvar för jobben och välfärden i landet. suck om livet vore lättare..
Visst finns Carema som vi gärna uppehåller oss
kring och det är fördjävligt hur våra äldre hanteras på dessa boenden, men de
är få och de flesta boenden i privat eller offentlig regi levererar helt ok
omvårdnad. Vi kan ta samma resa i skolans värld och komma till samma slutsats.
Så den generella kritiken som vill framhållas från vänster stämmer inte med
människornas upplevelser. Vi vill slå på Hägglund för den värdelösa vården
samtidigt som vi Rödgröna i Kalmar län utmålar oss som ett skyltfönster med
Sveriges mest nöjda patienter och kortaste köer… Vem ska väljarna lita på?
Här ligger den socialdemokratiska utmaningen.
Att kunna se världen som den ser ut 2012-01-30 och tänka sig den 2014. Att se
hur människorna som vi säger oss företräda upplever den (självfallet finns de
som inte ser detta som ovan beskrivit men den stora arbetande majoriteten). När
vi sedan förstår detta kan vi formulera vår problembild. Utifrån detta sedan formulera hur vi vill
utveckla och gå vidare. Först då blir vi åter relevanta för väljarna. Så ledarskapet är en fråga men som jag varit inne på tidigare så spelar ledningen ingen roll i slutändan om politiken inte är relevant!
Media: Exp, Exp2, Exp3, Ab, DN, DN2, SvD, Värmlands folkblad, Norrländska socialdemokraten 1, 2, Gotlands folkblad 1, 2, 3, Folkbladet, Arbetarbladet, Piteå-tidningen, Västerbottens folkblad 1, 2, 3, Östran, Dagens Arena
