Jakten på skrivbart tar mig igenom tidningarna
och inte en rad om Håkan Juholt. Det slår mig att han redan är historia och
drevet likt en gräshoppssvärm dragit vidare mot nya betesmarker för att skörda.
Samtidigt som jag skriver detta så twittrar jag med Paul Ronge om bristen på
självrannsakan inom media. Han vill ha svar av Expressens Thomas Mattsson men
det är tyst och den mediekritik som kommer från tidningens chefredaktör är tunt
om rubrikerna och inget om den rörelse som media skapar.
 |
| Så en fråga om enkät som kräver Juholts avgång är ingen egen agenda? |
Har frågat om Thomas Mattsson vill skriva ett
par rader här på denna sida för att ni som läser här ska förstå hur en av våra
största tidningar arbetar men än inget svar och frågan är om det kommer … Men när jag i min kritik möts med att kallas oförskämd och okunnig blir jag förbannad och han sper på hånet mot sina egna läsare.
Som mediakonsument och till vis del en del av
medielandskapet via sociala medier så måste jag utan, att utbildning, tänka
till innan jag trycker på publiceringsknappen. Jag har utgivningsbevis och
känner att med den följer ett ansvar. Men till skillnad mot Expressen och
Aftonbladet har jag en uttalat politisk agenda och är aktiv i ett politiskt
parti, socialdemokraterna. Med så har jag redan när läsaren börjar läsa mig kunskapen om att jag är driven och färgad och inte gör några hemligheter av det. Så när de stora tidningarna ska förhålla sig
”neutrala” kan man grubbla på vissa reportrars agerande. Men det är här som det
finns redaktionella ledningar som ska hålla sidorna rena och upprätthålla
balansen. Det är här som det brister Lena Melin/Jan Helin som var/är ansvarig
på Aftonbladet inte tog i jakten på Sven-Otto Littorin och som Thomas Mattsson
inte tar i jakten på Juholt. När sedan frågor ställs till bland annat agerandet
kring Juholt blir det locket på, men ursäkter om principer. Vill säga att även
om det finns likheter så hjälpte Juholt och (S) till att gräva graven på ett
helt annat sätt än det kring Littorin. Men fortfarande så är metoderna
tveksamma och när kritiken kommer så blir svaret tystnad och principer…
Om denna utveckling fortsätter, vilket vi
verkar se, och accelererar kommer media förlora sin roll som sanningsbärare.
Det är allvarligt. Och när inte ansvariga ser vart vi är på väg så undrar man
var agendorna finns. Vi kan se hur de stora internationella mediehusen med dess
ledning har tydliga politiska agendor där de står emot varandra
Att enskilda journalister inte lämnat
sandlådan och väljer att slänga sand i ögonen på dem som inte gillar
sandkakakor låter jag passeras och hoppas deras mammor på redaktionerna tar dem
i örat och i snäll, men skarp, ton berättar att man aldrig är privat på sociala
medier…
Slutligen så kan media kritisera
Socialdemokraternas slutenhet kring processer men måste jag medge är en ynnest
av öppenhet gentemot våra mediahus. Att säga att det ska vara debatter kring mediaklimatet och dreven må så vara men det har vi hört och sett under åren och inte har vindarna lugnat sig utan bara ökat på. Allt med att vi lever i ett mer öppet kommunicerande samhälle där frågor kan driva iväg till ett eget liv. Ofta påhejade av klassiskt media men med vägran att ta sitt ansvar.
Allt detta bottnade i den enkät som journalisten Niklas Svensson på Expressen skickade ut och som jag skrivit om här, här, här, här och här.
Under det att jag sitter och skriver detta meddelar Thomas Mattsson på Twitter att hans ska svara. Jag har återkopplat att jag direkt kommer publicera svaret i en egen posting som ni kommer kunna läsa och kommentera. Så vi väntar...Martin Moberg och Paul Ronge på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om mediakritik, Håkan Juholt, Expressen, Aftonbladet, media,
