Sitter på tåget efter en
helg på Nätrot12 med massa nätrötter och en och annan toknöt (Det verkar vara
det namn som de valt att kalla sitt egoistiska nätverk av två bloggare) Framför
mig ser jag Mobergs kalufs som tronar gentemot det Röda Berget som växer fram i
slutet av vagnen.
Det har varit en givande
helg som lett till att jag kommer fundera över mitt engagemang i sociala
medier. Inte för att jag ska sluta utan fundera på hur framtiden ska se ut.
Vilka kanaler och varför kommer vara frågor likt målgrupper. Just målgrupper
eller läsare av min blogg är en intressant fråga. Vem skriver jag för. Lyssnade
på Calle Fridén med bloggen Utsikt från ett tak är tydlig med vem han vill
ska läsa. Det handlar om sina arbetskamrater och de som kan påverka byggarbetsplatsen.
Jag känner mig mer svävande på målet med mitt skrivande. En allmän tyckarsida
om aktuella politiska skeenden. Har en ambition att försöka påverka andra
makthavare mer än den enskilde väljaren. Men samtidigt så vet jag att enskilda
väljare läsare mig och kommenterar. JAg har nu ställt frågan på min Facebook sida hur mina "vänner" ser på att jag skriver politiskt. Förutom ett par politiska motståndare så gillas det.
Samtidigt som bloggandet
kommer vara en stabil grund i opinionsbildande så känner jag allt mer för det
snabba reflekterandet på Twitter. Konsten att kunna formulera sig kort och
slagkraftigt. Inga genvägar utan bara direkt på. Men samtidigt så är bloggen
med ordbajseriet skönt också. Att utan tänkandet ibland bara låta tankarna
vandra över tangentbordet i en ostrukterad massa. Men här kör det ihop sig
lite. Läsarna vill att det ska leda fram till slutsatser och det jag skriver
kan upplevas som sanningar och det är det inte. Det är tankar som just ska vara
tankar. Inte heller vill jag vara en partimegafon utom i valrörelsens intensivaste skeende. Jag skrev om att kunna vara fr debattör med socialdemokratiska värderingar igår och fick genast mothugg i en kommentar.
Måste säga att fokuset är
lite svårt efter en helg med många intryck och många nya och gamla vänner. Att
få ansikten på de som endast varit en symbol på Facebook eller en bloggare från
andra sidan landet. Träffa en av de stora tyckarna inom sociala medier. Men det
leder till att jag kommer tänka över hur min närvaro på sociala medier ska
utvecklas framöver. För att bara mala på funkar inte längre och det känns allt
svårare att finna inlägg att publicera för var dag som går. Livrädd att hamna i
en allt för upprepande utan något nytt eller annan vinkling. Så tåget går mot
Vimmerby och vem vet vad som sker på vägen…
Bloggat: Johan Westerholm.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om #nätrot12, politik, bloggosfären, sociala medier, personligt, krönika,
