Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20120513

Blomman eller ogräset...


Sakta så torkar regnet upp gräsmattan och det våta lystra löven skiner när solens strålar slår emot dem. En doft av regn slår emot mig när jag i morgonrocken kliver ut på trappen med kaffet i handen. Ser att mina Rhododendrerna sakta börjar slå ut och efter regnet sträcker på sig. Det andas livskraft i trädgården eller till och med naturen.  Som i politiken måste det prövas under kärva förhållanden för att stärka sig.

             Likheten mellan perennrabatten och politiken är stor. Likt att man i rabatten försöker plantera det man vill ha så tätt att skiten eller ogräset inte får plats att växa. Likt i politiken bygger ett samhälle så tät att det inte finns utrymme för skiten att ta fäste. Ett samhälle där vi inte planterar tryggheten tillräcklig nära ger utrymme och näring åt partier som inte delar våra värderingar. Som spelar på otryggheten och ställer blommor mot varandra istället för att se att om vi placerar dem nära så blir det en explosion av skönhet som ger varandra extra glans. Den svenska landsbygden är allt mer en rabatt som saknar blommor och som göder otryggheten och med det partier som lovar trygghet om vi rycker upp de blommor som inte är perfekta i sin ensamhet, oavsettt var de har sitt ursprung. 

            För den ensamma blomman kan både ses som isolerad eller utanför, beroende på betraktaren. Men istället för att rycka upp den kan man ge den näring i form av vänner, låta den växa ihop med övriga rabatten. För om vi rycker upp den ena efter den andra så blir snart alla återstående blommor taniga och ensamma och då fyller de inte sin funktion utan sakta krymper rabatten för att inom kort försvinna och kvar finns leran. En lera som vi fastnar i och som inte ger näring utan sakta kväver oss.


"Fröna växer sakta under ytan. Dom trivs där det är fuktigt, mörkt och kallt.
Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt.
Men om man tittar bort, inget hör, inget ser hur vet man då?
För hör man inget, finns väl ingenting. Och det man inte ser finns säkert inte till.
I mars har du fortfarande tid. Du kan ta det innan knopparna slår ut.
Men om du låter det stå kvar, tills sommar'n är förbi,
så har det växt dej över huvudet till slut.
"

Media: Ab, SvD, SvD2, SvD3, DN, SVT, SR, GP.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,




blog comments powered by Disqus