Drömmen om valmöjligheter utifrån dagsformen är en dröm som kommer gälla som dröm. I alla fall om man bor i en mindre kommun. Läser Maria Ludvigssson ledare i SvD och ser hur hon skriver ur ett storstadsperspektiv. Att i en mindre kommun kunna välja av en flora äldreboenden med olika inriktningar eller allehanda skolor med världens alla pedagogiker är inte möjligt. För att komma nära är det inte antalet utförare, driftformer som är nyckeln utan den lokala viljan.
Grunden för dagens välfärdsverksamheter är att de allt för mycket bygger på gruppen. Gruppen barn, gruppen elever, gruppen äldre och allt mindre på den enskildes behov och önskemål. Retoriken är en annan men det praktiska talar ett annat språk. För att lösa den enskildes behov är inte kostnadseffektivt och då spelar antalet utförare ingen roll. Så den politiska utmaningen ligger i att finna ett system som medger att den enskildes önskemål och behov och kan medge det ekonomiskt. Annars är det som jag skrev om för ett par dagar sedan viktigt att vi säger vad gränsen går(fram till kongressen i mars 2014 bör en grupp som är ihopsatt brett (inte det vanliga standardgänget) formulera en konkret socialdemokratisk politik för våra äldre, med utgångspunkt från var vi är idag. Det innebär att det ska vara en politik som är genomförbar och inte ett luftslott som vi inte kan nå och kommer skapa svekdebatter. Hellre en politik som vi kan stå för och som inte kanske lockar alla väljare. Grunden ska vara innehållet, kvalitén och hur långt det offentliga uppdraget sträcker sig samt finansiering. ).
Att som idag vilja lova guld och gröna skogar till alla och samtidigt klara ekonomin är inte genomförbart och gör dessutom att politiken förlorar i förtroende då vi val efter val lovar sådant som vi vet att redan första dagen på mandatperioden vi inte kommer hålla.
Så om jag ska återkomma till dagens ledare i SvD så missar den på målet som så ofta borgerliga ledare gör. Dels så ligger de rent sakligt fel och så har det ett storstads perspektiv som inte är förenligt med stora delar av landet. För om det ska finnas en marknad och konkurrens så måste det finnas en massa som kan välja. Den massan finns inte i mindre orter som exempelvis Vimmerby. De aktörer som vill etablera sig är enbart intresserade att ta över tårtbitar av den befintliga kommunala verksamheten och inte låta den enskilde välja. Så talet om valfrihet blir ofta till ett löjes skimmer. Ser vi på verkligheten i Vimmerby ska två nya äldreboenden byggas. Två identiska huskroppar var av den ene ska drivas privat, enligt den moderatledda majoriteten. Inget om att ta en diskussion kring om det ska vara olika huskroppar och hur boenden och verksamheterna ska kunna möta varierade behov bland de äldre. Allt bygger på att det handlar om konkurrens för att få ner priset. Även Maria Ludvigsson är fast i det spåret då hon hyllar Nacka -Det är den som söker vård som avgör vilken utförare som gäller och signalerna om vad kvalitet är blir tydliga. Åter så är det utföraren som det handlar om och inte tjänstens innehåll. Åter så kan det vara kvalitets skillnader mellan utförare men fortfarande så är det samma tjäsnter, samma boenden som den äldre har att välja mellan.
Åter till Vimmerby där den borgerliga majoriteten infört LOV(Lagen om valfrihet) för att de äldre ska få mer att välja på. Men i en liten kommun med mindre samhällen blir bilden att om ett privat företag tar över ett antal hemtjänst-ärenden från det kommunala blir summan att kommunen varslar medarbetare samtidigt som de privata behöver anställa. Så den gamle som byte från kommunal utförare till privat kan landa i att samma personal kommer hem och gör samma sak med den enda skillnaden att de står privat istället för kommun på klädseln. Var ligger vinsten för den enskilde?
LOV och LOU (Lagen om upphandling) ger inte valmöjligheter av innehåll i mindre kommunen då de är alldeles för riktade gentemot prislappen. LOV är bättre ur ett innehållsperspektiv men inte bra. Socialdemokraterna måste se till att ändra på dessa lagstiftningar så att de inte blir hinder utan ger möjligheter till kommunpolitiker att agera utifrån kommuninvånarnas behov och allt mindre från företagens. Att se till att lagstiftningen kring våra välfärdstjänster har mer parametrar än prislappen och att det blir tydligare och att man inte ska behöva arbeta i lagens gråzoner.
Så diskussionen om privata eller inte privata utförare, vinst eller vinstförbud blir för min del diskussioner som borde komma mycket senare när vi är klara med vad vi faktiskt vill med välfärden. Men det är inte en enkel fråga att ta i. Att skrika på mer privata eller förbud är långt så mycket enklare. För egen del så hoppas jag initiativet som jag gjorde igår kan ge lite svar på frågan, just här i Vimmerby i alla fall...
Bloggat: Roger Jönsson
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby
