Idag är DN och Håkan Boström något på spåret när han skriver
om den ideella sektorn. Likt som
arbetarrörelsen började med att skapa företag i den ideella sektorn då
kapitalet inte var till ynnest för den arbetande befolkningen så bör vi se vad
denna sektor kan göra idag. Åter så handlar det mer om att fokusera på innehåll
än vinsten.
Med rätt innehåll, med rätt kravspecifikation kommer vinst
frågan att marginaliseras och endast ett par ideologiskt förblindade att
fortfarande slåss mot väderkvarnarna. För socialdemokraterna fram till
kongressen behövs en seriös diskussion om vad välfärdstjänsterna ska innehålla
och till vilken nivå de ska erbjudas. Att komma vidare från vinsten till att
börja prata om humanitära vinster av det som vi erbjuder över skattsedeln. Att
låta diskussionen om utförare komma i andra hand. Allt för mycket av debatten
har handlat om styrform och allt för lite om själva innehållet. Ska vi styra
antalet promenader eller är vi mogna att överlåta det åt den enskilde själv? Är
det så att obegränsat antalet promenader ska ingå i den av skatten betalda
tjänsten? Vi vet, även om det tar tid, att allt fler får en allt bättre pension
då allt fler varit verksamma i arbetslivet. Kan det då vara ok att ta ut en
service avgift för tjänster utöver en lägre gräns och vart går då den gränsen?
Vidare så finns det en aspekt som handlar om att promenader kan uppskjuta
vidare sjukdomar och komplikationer vilket gör att det kan vara
samhällsekonomiskt ”lönsamt” med fria promenader. Som ni märker är inte frågorna
glasklara. Att i detta läge fokusera på driftform och vinster är lite galet
utan allt mer tid bör riktas mot innehållet och kvalitén.
Om vi gemensamt bestämmer oss för tjänsternas innehåll och
mål med dem och sedan sätter en prislapp på det så blir utföraren en fråga av
mindre art. Problemet idag är att vi inte vet vad vi vill. Jo, vi plufsar med
vackra ord som inte ger en tydlig vägledning åt något håll... Likt alla ska
med, men vart? Men för den delen så tror jag inte att tankar saknas. Både våra anställda
i kommuner och landsting har mycket erfarenheter som vi måste ta del av samt
även andra utförare som idag verkar på detta område. Jag vet att Johan
Westerholm inte gillar utredningar och kommissioner men fram till kongressen i
mars 2014 bör en grupp som är ihopsatt brett (inte det vanliga standardgänget)
formulera en konkret socialdemokratisk politik för våra äldre, med utgångspunkt
från var vi är idag. Det innebär att det ska vara en politik som är genomförbar
och inte ett luftslott som vi inte kan nå och kommer skapa svekdebatter. Hellre
en politik som vi kan stå för och som inte kanske lockar alla väljare. Grunden
ska vara innehållet, kvalitén och hur långt det offentliga uppdraget sträcker
sig samt finansiering.
