Igår skrev jag om Pagrotskys
kommande förslag gällande skatterna och att de skulle hamna i en tysthet var
det ingen som väntat sig och idag signalerar LO sitt missnöje och S-kvinnorna
igår. Det är bra och i gammal fin socialdemokratisk tradition. Rosornas krig är
ett sunt tillstånd i en folkrörelse. Det är där som argumenten trimmas och
tankar utvecklas.
På den borgerliga sidan och inom media är man åter lycklig
och pratar krig och splittring. Men har de inget lärt av historien? Det är när
debatten går hög inom arbetarrörelsen som den stärks på sikt. Det är då vi tar
tag i frågorna som kommer utveckla samhället. Det är när partiet gick in i den
tysta delen som vi tappade både ledning och framförallt tanken om framtiden.
Socialdemokratin är en rörelse med konflikten kring ideutvecklingen som en
bärande utvecklingsplan. Så det som nu sker inom rörelsen med en tydlig
LO-ledning och en allt tydligare partiledning är bra och främjar utvecklingen.
Vi kan se det i skattefrågan och vi kan se det i vinstfrågan. Ska man lägga
till ett gnäll så är det att det är två ”små” delar och inget till själva
kärnan i hur vi vill att samhället och välfärden ska utvecklas. Hoppas att det
kan vara en start och att vi kan få igång ett fränt samtal om det övriga också.
Men det som jag vill se en mer fördjupning i av Pagrotsky
gällande sin utredning om skatterna är helheten. Hur skatter inte enbart är en
finansieringskälla utan hur vi kan styra med dem som verktyg. Skatter är rätt
använda ett lysande roder för att styra den samhälliga lasten till rätt hamn.
Det finns en tendens i det som framkommit att förhålla sig till läget just nu
och dess nivåer. Där står jag nära Pagrotsky men vill se de kommande stegen och
hur vi kan söka brett stöd för att ta det vidare.
Jag gillar att LO valde Karl-Petter Thorvaldsson till ny
ordförande. Det känns som han har en hunger att åter föra in LO i
samhällsdebatten. Att lyfta blicken och se andra perspektiv som kan ge energi
för en avsomnad debatt ute på arbetsplatser och arbetarkommuner. Jag hoppas
också att han vågar ta i frågan kring den fackliga-politiska samverkan. Jag är
i grund och botten en stark kramare av den men frågan är hur den ska
organiseras 2012 och framåt. Gårdagens samverkan är inte fungerande utifrån hur
samhällsutvecklingen sker och att nya grupper finns och med det nya utmaningar
både för facket och politiken. De allt mer F-skattsedlarna som finns på en allt
mer otryggare marknad är en av de utmaningar som vi står inför som både facklig
rörelse och som parti. Hur ger vi dem gemenskap och trygghet?
Men åter så är det bra med ”rosornas krig” för det innebär
att arbetarrörelsen är på banan och de politiska motståndarna borde inte le
utan känna en oro. För när det rör på sig så brukar det leda till leverans och
med de ansatser, som man kan se från Löfven och Pagrotsky, så kommer de landa
riktigt bra i en verklighet som människor känner igen sig i. Inga fluffiga
luftslott byggda på gårdagens samhällen eller allt för styvnackat tolkning av ideologin.
Media: SvD, SvD2, DN, Expr, Ab, Ab2.
Bloggat: Antonsson, Johansson, Moberg och Westerholm
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby
