Funderar på plikten att alltid döma så snabbt det är möjligt
och allt blir svart eller vitt. Om Herr Nilsson skulle få vara med i en
dödsannons blev för några en självklarhet medan andra sa nej. Hur lätt var
ställningstagandet.
För mig var frågan inte lätt. Kan bero på att jag är
politiker i Vimmerby och mer eller mindre får tänka till på hur vi hanterar
Astrid Lindgrens minne. Hur hedrar vi henne utan att gå över. Vad är ok och vad
kan bli fel. Vilket minne vill vi sända. Visst är det lätt att vid en första
anblick säga självklart ja till familjen som vill ha Herr Nilsson i sin sons
dödsannons. Men vad innebär det i kommande? Tror det var ett bra beslut som
sedan familjen tog. Jag ser det som Saltkråkan AB tar sitt ansvar och också
lyfter en fråga till nutiden.
Åter till Vimmerby där mycket handlar om att göra
sig till tolk för hur Astrid Lindgren hade resonerat idag. Visst tror vi oss
alla känna henne och med det kunna säga vad hon ville. Men är det inte så att
de närmaste ändå, som också är satta att vårda arvet efter Astrid Lindgren,
borde vara de som har störst fingertopps känsla över vad sin släkting hade
tyckt. Nu gjorde de en mycket bra nyansering av hennes ord.
Men att som halvkändisar springa ut och tycka sig veta vad
Astrid Lindgren ville är att göra det allt för lätt för sig. Jag hoppas att
Familjen Nyman genom bolaget Saltkråkan AB inte låtit sig påverkas av dessa
utan att det är något klokare som ligger bakom och läser man pressmeddelandet
så är det också bilden som växer fram ”Under
helgen har vi funderat mycket på hur den här situationen kunde uppstå. Det vi i
förra veckan såg som ett fullt rimligt beslut, ett vi har tagit många gånger
förr, har tolkats som omänsklig brutalitet mot en drabbad familj.
Den princip vi har
följt genom åren är Astrid Lindgrens viktiga övertygelse, så länge hon levde,
att Pippi och hennes andra gestalter aldrig, i text eller bild, skulle användas
utanför sina egna världar, de skulle inte få stiga ur dem och visa sig i helt
andra, nya sammanhang. Hon ville att hennes barnläsare skulle behålla sin
föreställning om var var och en hörde hemma. Efter hennes död har vi bedömt att
personannonser är den sortens oönskade nya sammanhang. Men vi har varit för
dumt principfasta den här gången. Men vi vill understryka att beslutet aldrig
har handlat om pengar.”
Vi som arbetar med Astrid Lindgren på ett eller annat sätt
vet vilket tryck som det är på Saltkråkan AB att få använda Astrid Lindgren och
hennes författarskap. Jag gillar personligen den återhållsamma attityd som de
håller. Ingen skulle tjäna på att Astrid Lindgrens liv och författarskap blev
tillgängligt för alla. Succesivt skulle de värden och ideal som hon stod för
suddas ut.
Sedan så vill jag bara säga att detta pressmeddelande var en
uppvisning i hur man krishanterar. Här har många att lära av. Man visar på hur
man resonerat vilka delar som legat i vågskålen och hur man kommit fram till
sin ändrade ståndpunkt. Mycket bra gjort. Som avslutning så hoppas jag inte familjen som ville använda Herr Nilsson lidit för mycket skada över denna mediahistoria
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Astrid Lindgren, Saltkråkan AB,
