Vinst vinst vinst vinst vinst vinst vinst ordet förföljer
mig och hämmar all tanke om en politisk utveckling. Ett par rötägg som skitat
ner välfärdens rum får stå som symbol för en hel bransch och jag tror det är få
kommunalpolitiker som känner igen sig.
Jag var rädd för tandläkaren sedan barnsben och tandläkaren
på folktandvården i Farsta Strand borrade mer i läppar och tunga än de tänder
som enligt uppgift var trasiga. Hon var den sanna sadisten som hatade barn.
Lärarna visste att det inte var någon ide att ha en djupare lektion efter att
klassen varit hos tandläkaren och vi ”tuffa” grabbar jämförde borrskador på
vägen tillbaka men internt växte en rädsla.
Jag slutade gå till tandläkaren och återvände inte förrän
jag flyttade till Vimmerby i vuxen ålder. Jag fick tipset om en privat
tandläkare som var fantastisk. Tvekade då det ideologiskt inte var renrasigt
att vända sig till en privat som servade inom välfärden… Men jag tog klivet och
han var fantastisk. Det kändes inte när han drog in näven i käften. Så jag blev
kund hos den privata tandläkaren och med tiden upptäckte jag att även
Vnsterpartister satt där i väntrummet. Tandläkaren var en politisk frizon och
på något sätt har det varit legitimt med att den verksamheten har drivit av
privata utförare och ingen har grubblat på vinst, ägande och vinstuttag.
Men min tandläkare gick i pension och samtidigt så införde
folktandvården frisktandvård och jag kunde plötsligt få möjlighet att varje
månad, utifrån min tandstatus, betala en fast summa och sedan få den vård som
mina tänder behöver. Ett steg mot tanden tillhör kroppen. Men jag var en kund
som fick ett bättre erbjudande och det var nu det offentliga som stod för det.
Under denna tid satt jag samtidigt i Socialnämndens
arbetsutskott som hade omhand om personärenden och med det så följde uppdraget
att besluta om placeringar. Ett fåtal statliga institutioner fanns till buds
men det var de privata som stod för bredden utifrån vilket behov som ungen
behövde. Prislappen var allt från 2000 till 9000 och visst grubblande vi över
prislappen men det visade sig att hemmet med dygnspriset på över 9000 var
fantastiska på att fixa till de trasiga unga som vi skickade dit. Men om
hälften var vinst eller om det kostade så mycket frågade vi aldrig. Vi såg
resultatet och var nöjda. Visst fanns det de hemmen som inte levererade
resultat och den unge blev inte bättre och vi fick byta. Men var det den
ohemula vinstens fel eller var det så enkelt som en felplacering utifrån en
otydlig diagnos från det offentliga landstingets personal?
Som avslutning så sprang jag på en vänsterpartist som ville
att landstinget skulle sluta med det privata inslagen. Ställde mig frågande, då
ca hälften av våra hälsocentraler drivs privat. Skulle de läggas ner och det
blev ett försiktigt ja och då ställde jag frågan hur invånarna i Överum skulle
få sin vård… Hen blev frågan skyldig och inget svar kom. Samtalet fortsatte och
vi kunde konstatera att landstinget med sitt hälsoval (vår modell av den
påtvingande lagen om valfrihet) satt upp ett bra regelverk som styr med både
kvalité och kvantitet. I den kommande landstingsplanen styrs det upp än mer
utifrån de erfarenheter som vi upptäckt på resans gång.
Vill till sist säga att jag känner mycket med alla de som
blivit direkt eller indirekt utsatta för dålig vård eller omsorg. Det är inte
acceptabelt och det ska rättas till oavsett var de uppkommer och vem som än
äger verksamheten. Men låt då oss angripa de speciella missförhållandena än
hela branscher oavsett ägarform. Och glöm inte att fokus borde vara att se på hur vi klarar jobben med den varselvåg som sköljer över oss varje dag...
Något annat: Läs Peter Wolodarskisom allt mer kliver fram som den mest läsvärda ledarskribenten.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby
