Jag är den gode fadern, men
min roll som samhällsmedborgare kan idag diskuteras… Jag köpte den sista
granen i Vimmerby med min sons liv som insats fick han stå där ensam i snön och
vakta den sista granen innan jag betalt den… Men nu är det tomt på granar i
Astrid Lindgrens stad… Det enda som gäller är att hugga själv…
Så var det dags för den perfekta granen. Denna årliga jakt
över stadens gator på jakt efter ett grönt elände som snart kommer förvandlas
från en gröns skönhet till något brunt stickigt elände som skräpar över allt
och barr som gör allt för att sätta sig i varje fot som mig tillhör… Men nu är
skiten klädd och ska erkännas rätt vacker, nån dag eller två…
Men synen när jag passerade stället där de säljer granar och
säg två kvar och en familj som stod och skulle ta den bästa av de två som var
kvar. Jag åkte förbi, iskallt, med en undrande son vid min sida. Det var dags
att åka till nästa ställe för min son skulle inte ha det som de andra lämnat
kvar. Vi skulle lämna rester åt andra familjer inte va de som fick resterna…
Tja lite stolthet har man kvar… Man är ju en man och pappa så sista skiten
duger liksom inte… Så vidare mot ett säkert ställe för att välja av horder med
granar…
Det fanns inga. Det var inte ens slut det var bara tomt. De
sålde inte granar längre… Lätt desperat for vi vidare mot nästa ställe… Där
satt lappen ”Granar 350 kronor” dyrt men korsade mig fram över parkeringen höll
på nita ett par rollatorer. Men en gran är det värt… Framme och det enda som
möter mig och sonen är ett tomt ställe utan en enda jävla gran… Ett snabbt
överslag och iväg ett par mackar och torget kände mig säker på en gran i jul…
Men inte på macken, inte på torget… Det fanns inga granar i Vimmerby… Sonen
börjar söka lösningar som de alla innebär mer arbete för mig… Konstaterar att
åka till Egypten den 25 är för sent. Nästa år måste vi åka innan jul så att man
inte kan ta in en barrande granjävel…
Slutsats det finns bara ett ställe som säljer grannar i
Vimmerby. De hade två kvar men en familj var och rykte i dem… Min heder stod på
spel… Må det finnas en kvar… Jag fullständigt struntade i hur den som såg ut.
Snabbt in på parkeringen nitade framför den enda granen i stan. Sonen fick ta
vakten medan jag rusade in och betalade. Var tvungen att köpa lite räksallad
till korven också.
Tja
nu är det
snart jul och granen
står så grön och grann i
stugan
tjolahoppsan
tjolahoppsan
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle,kultur,personligt,Vimmerby
