Åter så nås vi av det tragiska om dödsskjutningar i en skola. Denna gång på riktigt unga i en låg- och mellanstadieskola. Känner en olust över det som sker. Det spontana är självklart att se till att vapenlagarna stärks så att dessa jävla vapen görs om till plogar. Men jag ser risken för att vapenlobbyn kommer skrika på att beväpna barnen så de kan försvara sig. Det är en utveckling som förskräcker.
Men bakom dessa dåd så finns barnen som är döda. Vuxna som är döda. Alla dessa anhöringa som mist ett barn, förälder eller nära vän. Alla de som klarade sig men sett sina vänner blivit kallblodigt mördade. Det är där som mina tankar finns. "– Det var vackra små barn som dödades, våra hjärtan är brustna i dag, sade Obama som flera gånger fick torka sig under ögonen.
– Vi har upplevt allt för många sådana här tragedier de senaste åren, sade presidenten och tillade: Jag reagerar inte som president utan som förälder." Frågan är om det nu äntligen kan ske en ändrad syn på vapnen i landet i väster?
Skolan som ska vara en plats för kunskap, glädje kamratskap. Inte rädsla vapen och hotfullhet. Vi har en resa att göra och den kan inte vänta. En resa som inte kan ha som mål lås och kontroll utan medmänsklighet.
Media mm: Ab, Exp, Exp2, SvD, DN, DN2, SVT, SR.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt,Vimmerby
