Från grubblande till grinig är inte alltid steget långt (Det kan i mitt fall vara hårfint...). Så
är fallet idag när jag läser Karin Petterssons ledare i Aftonbladet. Upp till
kamp mot läxrut… Tja visst håller jag med henne i sak men det känns ändå
futtigt om det är ok att skriva så. Känner att partiledningen behöver visa på
hur de vill se samhället och med det läxrut dömer ut sig själv.
Det finns ett allt mer teknokratiskt inslag i den europeiska
politiken som tar sig in även i Sverige. Vi ser hur Grekland och Italien styrs
av tjänstemän som styr utan att väljarna fått säga sitt. Sedan om de gör det
bra eller dåligt hör inte till frågan. Vidare så ser vi i Sverige hur det blir
allt vanligare att kommuner styrs helt utifrån ekonomiska perspektiv där
politiken läggs åt sidan för att klara sista raden i bokslutet. Har det nära i
min grannkommun Västervik där (S) och (M) styr och ställt alla andra partier åt
sidan. På frågor kring hur det ska se ut efter valet 2014 är det två svävande
ledare som inte ger ett tydligt svar. Ett allmänt mumlande och jag förstår dem
för vad ska de säga. När man plötsligt styr tillsammans med varandras värsta
fiender i politiken.
På samma sätt kan vi se hur det i DN debatt ifrågasätts
Svenskt Näringslivs inflytande på de borgerliga partierna och då särskilt den
nyliberala tankesmedjan Timbro som på ett förtjänstfullt sätt styrt om den
svenska samhällsdebatten (Man må ogilla det, men det har lyckats med sitt
uppdrag och ska ur det perspektivet ha beröm). På andra sidan finns LO som har
ett stort inflytande på Socialdemokraterna och även Vänsterpartiet, även om det
sista inte finns organiserat. Det handlar mer om att Vänstern vill ställa sig
in för att nå väljargruppen och inte minst, kommer de aldrig att erkänna,
ekonomiskt stöd.
Men i realiteten har LO fortfarande en makt över det
socialdemokratiska partiet? Jag kan se hur de inte längre går i samma fas som
de en gång gjorde. För min del handlar det om att LO ställt sig en bort från
den aktuella samhällsdebatten. Det finns ett drag av gårdagen över LO. En
förbudsmentalitet råder som jag själv inte finner framgångsrik. Vidare så är
det ett rop på den starka staten. En roll som staten spelat ut och som inte,
för mig, är en framtid längre. Är själv medlem i Handels och kan känna mig
utanför. Att de inte längre lockar mig. Kanske inte är rättvis men det är min
upplevelse.
Om man ska se bakåt och lära så tror jag det är just den
delen där individen kände sitt ansvar för samhället och sin omgivning. De
mindre lösningarna som involverade de inblandade och gjorde att man fick en
förståelse för att om jag inte drar mitt strå till stacken så är det min granne
och släkting som får frysa inte någon annan. DE må kanske låta lite idylliskt
men tror det är framtiden i en modern tappning.
Känner att jag fortsätter på mitt grubblande över framtiden
utan att direkt komma vidare i var jag vill komma. Fortsätter grubbla på varför
det finns en rädsla för partier att på allvar ta tag i framtidens utmaningar.
Eller har jag bara fel…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle,kultur,personligt,Vimmerby
