Det är i grunden ett bra program som min partiledning idag
har presenterat som sedan ska diskuteras och beslutas på kongressen. Jag finner
ett par röda trådar i dokumentet som jag gillar men saknar samtidigt en. En ack
så viktig. Jag läser in en allt för tunn skrivning på kultur och kreativa näringar. Det finns en
ande av industri över programmet dock en upphottad sådan
Jag gillar att programmet är mer anpassat för den enskilde
individen. Det ser den enskildes behov och ur det perspektivet så landar man
också ideologiskt rätt. Dör den enskilde får växtkraft genom kollektivet. Inte
att kollektivet blir en stoppande instans. Vi ser det på bland annat på
skrivningarna om arbetsförmedlingen (Låt förmedlingen använda pengar mer fritt
efter människors skiftande behov)där resurserna ska vara mer fria för att passa
den enskildes utmaningar.
När det gäller de konkreta skrivningarna om kultur är det
bra men allt för tunna anser jag. Det är ett stycke och en tunn punkt om vad
som är prioriterat under den kommande mandatperioden
” Vi socialdemokrater ser kulturen som en viktig del av
välfärden. Konsten och kulturen är starka krafter som kan, om de stöds av en
klok politik, bidra till att skapa ett rikare samhälle att leva i.
Vi vill därför släppa loss kraften i kulturen och stärka och
utveckla den kreativitet, sprängkraft och möjligheter som finns i svenskt
kulturliv. Det är viktigt därför att kultur och media har ett värde i sig – som
fria och oberoende aktörer. Men det är också viktigt för att många av
framtidens jobb finns inom kulturen och de kreativa näringarna.”
•Ge fler tillgång till kulturskapande och kulturupplevelser.
Prioritera barn och ungas kultur. Inför fri entré på statliga museer.
Hade gärna sett lite mer på den punkten men jag vet också att alla kan inte få allt. Men kulturen har en för mig viktig roll i det samhälle som växer fram. En viktigare roll än det som andas i detta program. Visst kan man läsa in det i periferin men våga ta klivet...
Så programmet får godkänt som en start. Dock andas det IF
Metall över det, genom att jag läser in mycket av den traditionella industrin.
Även om den dock är moderniserad och kunskapsintensiv. Det är bra men personligen så är det inte där
som vi löser arbetslösheten. Jag ser i Vimmerby hur men allt mer slimmad
industri levererar allt mer, men med mindre personal. Hur besöksnäringen med
grunden i Astrid Lindgrens författarskap växer i antalet årsarbetare. Men jag
ser också hur den industri som finns kvar kräver allt mer utbildad arbetskraft
och att i många delar en yrkesutbildning inte räcker långt. Därför ser jag det
som en självklarhet att alla program på gymnasiet måste öppna för vidare
studier. Vi vet också att allt fler av de arbeten som sker inom välfärdens
tjänster kräver utbildningar. Hur kommuner inte anställer folk inom omsorgerna
utan grundläggande utbildningar. Vi
förde senast igår på kommunstyrelsen i Vimmerby ett resonemang kring vilka
utbildnings- och kompetenskrav vi ska ställa på dem som arbetar med kosten. Av
tradition en omplaceringspost inom den kommunala verksamheten.
Slutligen så gillar jag dock den röda tråden med arbete. Men
att det arbetet ska vara i spetsen med kompetensen som konkurrenskraft. Så arbete och utbildning/kompetenshöjning är
framgång, men glöm inte de kreativa sektorerna som är växande och också kräver
sina stöd.
Sedan så är inte förslagen konkreta ut i fingerspetsarna och det är bra. När det blir en regering som är (S)märkt 2014 vet vi inte till hundra hur förutsättningarna, varken parlamentariskt eller ekonomiskt ser ut och då behövs ett utrymme för flexibilitet som detta program ger. Men färdriktningen, den röda tråden är klar.
Media mm: Peter Johansson, Johan Westerholm, Tjuvkik på programkommissionens förslag, SvD, Kongresshandlingarna, DN,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik,samhälle,kultur,personligt,Vimmerby
