Det är en nedräkning av dagar fram till kongressen.
Någonstans så kan jag inte låta bli att se hur den bevakningen liknar en
kinesisk kongress… På något sätt så är det som om hela världens politik kommer
dömas av nästa vecka. Men kommer en kongress göra någon skillnad? Eller är det
åter business as usual som kommer råda?...
Att Socialdemokratin inte är uträknad blir tydligt. Ett
sådant tryck från media och lobbyorganisationer finns ingen motsvarighet. Vi
kan konstatera att Moderaterna inte var i samma härad av bevakning. Svårt att
tro att socialdemokraterna är i opposition. Men är det bra? Nej det är det inte
för den förändringsprocess som partiet är inne i får sig en knäck och med
stigande intresse och stigande opinionssiffror. Fortfarande så är det samma
organisation som förlorade val 2006 och 2010.
I stort är det också samma analys av samhället och smärre justeringar i
politiken som gjorts.
Det känns ändå som det finns en förändringsvilja i ledningen
men samtidigt en oro kring hur man ska gå fram. Är ledningen i takt med
medlemmarna. De så kallade gräsrötterna? Frågan som måste ställas är var känslospröten
är? Det var det som gjorde socialdemokratin så framgångsrik. Att hela tiden
kunna känna av stämningar i samhället och med nyfikenheten mot vad forskning
och utvecklar har med sig.
Jag kommer inte vara på plats i Göteborg. Kommer inte kunna
känna av stämningar utan sitta hemma och bevaka delar av kongressen via tv och
övrig media. Men om besluten kommer göra att partiet tar steget framåt i
politiken är svårt att säga. Svårt också att se om den ”nya” organisationen
kommer göra partiet. Läser hur Carin Jämtin och Johan Westerholm grubblar just
kring representationen och hur alla ska känna igen sig i partiet, också åter
hur vi ska ha en representation som gör att vi åter får fram känslospröten. Visst så talas det om föryngring och er kvinnor på ledande positioner men frågan är om de också står för nya tankar eller har de släppts fram för att de delar samma grund som de män de ersätter? Tycker Göran Johansson är intressant idag i Expressen. Det finns en pragmatisk syn på politiken. Något som är vanligt bland kommunpolitiker. Vi kunde även se det hos Göran Persson även om det där fanns andra brister i ledarskapet som exempel. Så pragmatisk med en fast ideologisk grund är det som styr landet bäst...
Men Jonas Sjöstedt utspel i DN är jag grubblande till. Tror inte att den politik som dagens Vänsterpartiet står för är en framkomlig väg. Sedan så finns det fortfarande tvivelaktiga figurer i partiet som hyllar våldet och känns mycket närmare revolutionen än reformismen... Vidare så tror jag det finns en väg i mitten som är framgångsrik. Med tanke på hur samhället ser ut idag och vi blivit allt mer individualister så måste vi också förändra politiken. Att gå till val på vänsterretorik är lika med att förlora. Jag är nämligen inte säker på att Vänsterpartiet finns kvar i riksdagen efter valet.
Media mm: DN, DN2, DN3, Ab, Exp,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Håkan Juholt, Stefan Löfven, Socialdemokraterna,
