SEGERN ÄR VÅR

Och så kom den och redan så är segern vår… Vi behöver inte göra något och redan så har vi en stabil rödgrön majoritet i riksdagen. Snabbt ser folk fram emot kongressen och de segeryttringar som där ska jublas fram. Och håller Löfven bara ett tal i Juholt klass så är saken biff…

Men så enkelt är det inte. Fortfarande så sitter en stor del av gänget som förlorade valet 2006 och 2010 kvar. En stor del av politiken som låg bakom valförlusterna finns kvar och har en stor andel supportar inom partiet. Någonstans så kan jag känna en känsla av ”att vi gör rätt” men väljarna inte begriper det. Så med att skrika högre ska de sista 70-80 procenten övertygas om partiets förträfflighet. Inom partiet börjar en kultur av rätt och fel utvecklas som jag inte finner behaglig. Den infekterade vinstfrågan är en sådan.

Jag gillar att vi inte är ense och att man bryter idéer fram och tillbaka. Tes-Antites-Syntes. Men när det stannar vi de två första och syntesen inte tillåts att komma fram blir det sprickor istället för starka fogar som står pall från isande vindar. Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Pragmatismen har varit en av socialdemokraternas starka styrkor som gjort att de kunnat behålla makten och utvecklat sina idéer. Med en ideologisk ryggrad har Socialdemokraterna inte räds att göra upp över gränserna för att föra samhället framåt. Inte allt har blivit rätt, men utan att våga så kommer man ingen vart.

Men är det också så att det krupit in en rädsla över att just göra fel? Är det så att man tvivlar på den ideologiska ryggraden? Känner nog att Stefan Löfven och Carin Jämtin har den men hur det ser ut längre ut i organisationen vet jag inte. Och ryggraden sammankopplat med en uppdaterad omvärldsanalys som inte tar sin utgång i 70-talet och gammal klasskampsromantik. Visst är klasser kvar men folk ser det inte och rangordnar sig inte i en klass. Med det så måste politiken och retoriken se annorlunda ut. När arbetaren sätter sina ungar på privata dagis, går till den privata tandläkaren och genom arbetet får en sjukförsäkring som ger förtur är det svårt att komma med förstatligande och hur de privata suger ut oss… Argumenten biter inte och när man känner en oro för att Socialdemokraterna ska samarbeta med Vänsterpartiet som vill ta ifrån en de pengar man fått genom jobbskatteavdraget. Pengar som inte finns kvar i ens plånbok utan är intäktade i nya huslån och höjda avgifter.

Så segern är verkligen inte vår och kongressen får inte bli en kröningstillställning över den perfekta politiken. Kongressen måste bli ett arbetsmöte där vi sakta formar en politik som bygger på hur människors vardag ser ut. En vardag för det stora flertalet. Vi ska inte glömma de som inte idag ryms i samhället. Sjuka, arbetslösa utslagna. Men ibland så fastnar i vi i retoriken allt för mycket vid dagar och procent för dessa grupper. Styrkan har varit när vi tecknat bilden av folkhemmet, det goda samhället, den generella välfärden. Politiken som rymt alla och inte pekad på vissa grupper. Någonstans så måste vi bygga vidare på det. Folkhemmet 2.0

Media mm: DN, DN2, DN3, Ab, Ab2, Exp, Exp2, SvD, SR,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Håkan Juholt, Stefan Löfven, Socialdemokraterna, #sframtid. #skongress