På åttiotalet så var jag med i den första Hip-hop vågen som kom till Stockholm. Dansen var inte min starka sida (Jag försökte verkligen. gick på break-dance kurs), utan sprayflaskan var det som gällde... Grandmaster flash låg ständigt på spelaren och i walkman så poppade jag The message och New York New York. Kunde knappt engelskan för att förstå innehållet till fullo men det var något som satte sig.
Så när jag lyssnar på Timbuktu så gillar jag det. Får både återblickar och kan se hur kort vi kommit eller att tiden kommer igen...
Måst säga att Timbuktus skånska passar bra och musiken står sig och känns så fräsch än idag. DEt kunde både textmässigt och musikmässigt vara 2013. Men som sagt det var åttiotalet över trettio år sedan och det allt känns så aktuellt. Lite obehagligt och samtidigt så ser vi att vi inte kommit så långt fram som vi ibland tror. Den gamla devisen ett steg framåt två steg bakåt.
Samtidigt så debatterar Ylva Johansson med Erik Ullenhag. Utanför Friends arena är det kravaller efter fotbollen. Ingen verkar ha svaret och mer batonger hörs i debatten. Men samtidigt så undrar man hur det kan ske när man bygger en toppmodern arena utan att verka tänka på säkerhet eller mer... Märkligt?
Tidgare tankar på det som: Astrid, Husby och nazisterna.
Media mm: SVT Agenda, Ab, Nemokrati, Ab2, Exp, annarkia, SvD, DN, Metro,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Husby, Musik, Timbuktu, Grandmaster flash, Hip hop,
