Demokrati, frihet, folkrörelse. Ord för högtider?

Två texter och några artiklar i tidningar får mig att grubbla över politiken. Det handlar om Johan Westerholms text om folkrörelsen och Stig-Björn Ljunggrens text i Dagens samhälle (ej på nätet) om demokratin kontra friheten. Tre ledande ord inom socialdemokratin som man inte klarar av att lyfta till 2013.

Vi kan se hur tidningarna sakta börjar fråga efter visionerna hos partierna. För det är en visionslöshet som alla partier står inför. Skillnaderna är många gånger på marginalen utan att verkligen stå inför nya tankar. Visst kan man beskylla moderaterna för att kraftigt närmat sig den socialdemokratiska politiken i alla fall retoriskt. De partier som var i mitten är därmed satta i en rävsax som inte ger dem några andra alternativ för att synas än tokiga utfall som få kan ta på allvar.

Men sedan till frågan som Johan Westerholm lyfter om folkrörelsens död. Är det så att folkrörelsen fungerade på 1900-talet och är passé. Men finns det något nytt eller kramar man på gårdagens sätt att organisera sig. Ser vi på organisationsutredningen som socialdemokraterna gjorde och som beslutades på kongressen så är det i mångt och mycket ett kramande av gårdagen och där demokratin mäts i antalet stolar i styrelserum. Det utvecklas en kvantitativ demokrati som vi inte vet något om kvalitén.

Och vi är därmed inne på vad Stig-Björn Ljunggren skriver om i Dagens Samhälle. Friheten måste stå över demokratin. Inte alltid så måste det finnas ett motsats förhållande men vilka beslut kan majoriteten ta utan att det slår för tufft mot minoriteten? Enkelt så handlar det om att majoriteten måste ha med ordet solidaritet för att klara balansen mellan majoritetens rätt och minoritetens skydd.  

Politiken har idag blivit ett procent-race där partierna slåss om bästa pocenten som Helge och Helge skulle tolkat läget. Det finns en syn på att inte göra sig ovän med någon men inte heller bästa vän med någon. Ett slags politiskt mainstream där endast små tokutspel från enskilda ledamöter kan ge en färgklick, dock utan substans då ledningarna finns långt långt borta för att inte behöva vara nära om det faller. Gälle lika för samtliga partier

Jag tror det finns en obefogad rädsla bland partierna att våga ta det där steget att tänka nytt. Läste en intervju med Irené Wennemo om att det fanns en liten rädsla om att göra om våra socialförsäkringar från grunden. Små justeringar på procentens rand är det som gäller.

Partierna måste skaffa sig nya tankesmedjor som vågar och tillåts tänka utanför boxen. Smedjor som ska ha partiledningen som beskyddare för att visa på att man menar allvar. Inte gömda under flera olika sidoorganisationer med undangömd finansiering. Smedjor som inte bygger på representation av att alla ska med. Allt som ska behövas är en ideologisk grund och sedan fritt spånande. Men socialdemokraterna kommer inte att lyckas då allt för många sitter och bevakar sina stolar och då hamnar politiken på andra eller tredjeplats. För visa kan man till och med grubbla på om politiken ens finns på pallplats eller om det är som Francis Underwood i House of cards enbart jakten på makten och politiken är det som passar antingen för majoritet eller väljarstöd.

Demokrati, Frihet, Folkrörelse. Det låter vackert men finns det kvar innehåll, eller riskerar det att bli plakatord som vi besjunger vid högtidliga tillfällen?

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, Vimmerby, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, Socialdemokraterna, #sframtid,