Om ett år kommer jag ingå i en valrörelse eller rättare sagt
tre och avklarat den fjärde. Min roll vet jag ännu inte. Har nominerat mig själv
till riksdagslistan. Kommer säkert finnas med på kommun- och landstingslistan.
Men… Jag känner en osäkerhet var jag kan göra nytta. Frågan om jag ens passar
in? Ibland så är jag en fullständig politisk broiler, medan andra dagar känner
jag mig främmande för det politiska spelet. Allt oftare ska jag erkänna. Den
bekvämlighet som jag tidigare kände på möten, finns liksom inte där nu. Vid den
här tiden på året så brukar det börja klia i sammanträdesnerven, men så är inte
fallet nu. Känner att jag vill ta en annan roll än den jag haft de sista åren.
Kanske är det riksdagen som kan ge en input till mitt politiska liv?
När det gäller mitt skrivande så kommer jag, som det känns
nu, att minska ner på det. Kanske finna ett annat format. Känner mig idag lite
begränsad i vad jag skriver. Behöver få mer och bättre input. Behöver söka
vägar att få intryck som inte är så kopplade till politiken. Behöver få input
som kan ge mig näring i den politiska gärningen. Behöver, om så ursäktar, finna
en intellektuell utmaning för mig. Jag är fast i ett ekorrhjul.
Den politiska vardagen kan bli ett gift som är svårt att ta
sig ifrån. Att finna de där vägarna som ingen annan tar, tänka de där tankarna
som ingen annat tänkt. Finna de där lösningarna som ingen annan politiker ser.
Att få stå där på toppen och se samhället som medborgarna gör utan att
PR-nissar viskar i ens öra vad man ser. Visst kan det låta enkelt, men när man
står i gänget och de där ”proffsen” kommer och säger hur det är så lyssnar man
tyvärr och gör så. Inget fel att lyssna men man måste kunna dra egna slutsatser
och lägga ihop bilder. Jag brister där. Försöker som ni läsare av bloggen vet
men når inte så långt som jag vill. Måste söka vidare för att komma längre.
Utifrån det så vet jag inte längre hur min politiska plattform ska se ut.
Vilket tåg som kommer leda mig vidare. Jag har grubblat ett tag nu, men det är
när en valrörelse och listorna ska sättas samman som beslutet behöver tas.
Riksdagen, kommunfullmäktige eller landstinget är frågan
eller är det så att jag tjänar mitt parti bäst utifrån? Jag tror på de
socialdemokratiska idéerna och det finns ingen plats för andra. Idag ser jag
endast det socialdemokratiska partiet som de som kan genomföra dessa idéer. Det
finns ingen annan kraft som kan genomföra detta. Men samtidigt som jag skriver
detta så finner jag en tvekan i mig själv när jag skriver raderna. Inte för att
det finns en annan rörelse, utanför min tilltro till det egna partiet sviktar
på punkten. Den ständiga trianguleringen mot mitten istället för att söka den
egna vägen byggt på de tidlösa värderingarna som vi bär med oss. Vi är inne i
en kommateckenspolitik som endast i slutändan gynnar de som visar en annan bild
och verklighet. En verklighet som folket känner igen sig i. En verklighet som
kräver nya lösningar som vi inte presenterar utan dryftar om kommatecken och
procentsatser.
Säkert kommer en och annan uppfatta mig som butter och det
kan nog bero på att jag just nu är lite butter på politiken och mitt parti. Vi
har haft ett förhållande sedan jag var femton och jag har nu passerat 40. Känner
att jag inte är i takt med partiet. Mitt eller partiets fel kan vi samtala om.
Kan vara så att vi båda går i otakt med den tid som vi lever i och därför så är
vi inte bekväma. Därför så lyfter vi inte. Ty varken internationalen eller We
shall overcome (ja vi sjöng även denna sång inte bara för folkpartister) funkar längre…
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, Socialdemokraterna, val2014, val 2014,
