Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130731

Ekorrhjul

Regnet strilade ner på fönstret. Ute aktivitet var det inte att tänka på. Det var som om ledighetsuttråkningen kom med regnet. Men samtidigt så var det inte öppet för glädje i den politiska sektorn. Ser vänner blogga om politiken, men har svårt att finna något att på allvar skriva om. Reinfeldt är dum och Löfven är klok känns inte så gångbart, även om de kan vara så?...

Om ett år kommer jag ingå i en valrörelse eller rättare sagt tre och avklarat den fjärde. Min roll vet jag ännu inte. Har nominerat mig själv till riksdagslistan. Kommer säkert finnas med på kommun- och landstingslistan. Men… Jag känner en osäkerhet var jag kan göra nytta. Frågan om jag ens passar in? Ibland så är jag en fullständig politisk broiler, medan andra dagar känner jag mig främmande för det politiska spelet. Allt oftare ska jag erkänna. Den bekvämlighet som jag tidigare kände på möten, finns liksom inte där nu. Vid den här tiden på året så brukar det börja klia i sammanträdesnerven, men så är inte fallet nu. Känner att jag vill ta en annan roll än den jag haft de sista åren. Kanske är det riksdagen som kan ge en input till mitt politiska liv?

När det gäller mitt skrivande så kommer jag, som det känns nu, att minska ner på det. Kanske finna ett annat format. Känner mig idag lite begränsad i vad jag skriver. Behöver få mer och bättre input. Behöver söka vägar att få intryck som inte är så kopplade till politiken. Behöver få input som kan ge mig näring i den politiska gärningen. Behöver, om så ursäktar, finna en intellektuell utmaning för mig. Jag är fast i ett ekorrhjul.

Den politiska vardagen kan bli ett gift som är svårt att ta sig ifrån. Att finna de där vägarna som ingen annan tar, tänka de där tankarna som ingen annat tänkt. Finna de där lösningarna som ingen annan politiker ser. Att få stå där på toppen och se samhället som medborgarna gör utan att PR-nissar viskar i ens öra vad man ser. Visst kan det låta enkelt, men när man står i gänget och de där ”proffsen” kommer och säger hur det är så lyssnar man tyvärr och gör så. Inget fel att lyssna men man måste kunna dra egna slutsatser och lägga ihop bilder. Jag brister där. Försöker som ni läsare av bloggen vet men når inte så långt som jag vill. Måste söka vidare för att komma längre. Utifrån det så vet jag inte längre hur min politiska plattform ska se ut. Vilket tåg som kommer leda mig vidare. Jag har grubblat ett tag nu, men det är när en valrörelse och listorna ska sättas samman som beslutet behöver tas.

Riksdagen, kommunfullmäktige eller landstinget är frågan eller är det så att jag tjänar mitt parti bäst utifrån? Jag tror på de socialdemokratiska idéerna och det finns ingen plats för andra. Idag ser jag endast det socialdemokratiska partiet som de som kan genomföra dessa idéer. Det finns ingen annan kraft som kan genomföra detta. Men samtidigt som jag skriver detta så finner jag en tvekan i mig själv när jag skriver raderna. Inte för att det finns en annan rörelse, utanför min tilltro till det egna partiet sviktar på punkten. Den ständiga trianguleringen mot mitten istället för att söka den egna vägen byggt på de tidlösa värderingarna som vi bär med oss. Vi är inne i en kommateckenspolitik som endast i slutändan gynnar de som visar en annan bild och verklighet. En verklighet som folket känner igen sig i. En verklighet som kräver nya lösningar som vi inte presenterar utan dryftar om kommatecken och procentsatser.


Säkert kommer en och annan uppfatta mig som butter och det kan nog bero på att jag just nu är lite butter på politiken och mitt parti. Vi har haft ett förhållande sedan jag var femton och jag har nu passerat 40. Känner att jag inte är i takt med partiet. Mitt eller partiets fel kan vi samtala om. Kan vara så att vi båda går i otakt med den tid som vi lever i och därför så är vi inte bekväma. Därför så lyfter vi inte. Ty varken internationalen eller We shall overcome (ja vi sjöng även denna sång inte bara för folkpartister) funkar längre…



Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus