Inte på min gata. Så är det. Vi gillar och tycker synd om
alla som inte är som vi själva. Vi vill gärna hjälpa och visa en fin solidaritet
med de svaga i samhället. Men det finns en gräns och den heter tomtgränsen.
Inte i närheten av min tomtgräns. Kanske inte ens i mitt kvarter vill jag ha
dem? Ty de är inte som oss.
Så var det åter rubriker i tidningarna om att ett planerat
gruppboende väcker grannarnas ilska och får dem att visa sitt rätta ansikte.
Ibland så får min tro på mänskligheten sig en törn. När det för ett par år
sedan planerades ett nytt boende i Vimmerby så kunde vi höra samma toner. Det
var till och med en granne som ljudligt pratade om att dunka med basebollträ. Det
finns något som skrämmer oss. Det där som inte är vanligt. De som inte är som
vi. De som inte är tillslutna utan rakt ut säger vad de tydker och tänker. De
som påtalar om vi är vackra eller fula. Säger emot oss om det inte passar. De
som är som vi borde vara. Raka och öppna. Samhället bygger på många sätt på för
mycket lögner om hur vi är och upplevs som inte ger chans till bättring. Vi är
ofta alldeles för dåliga att ta och ge kritik. Från det stora till det lilla.
Människor med funktionsnedsättning som inte klarar det egna boendet har många
gånger en mer öppen attityd till sig själva och till sin omgivning. Kan ibland
känna en stuns av avundsjuka till den rättframhet som de har. Visst så är det
inte alltid så fungerande. Diplomatin och nyanserna kan de sakna.
Personligen skulle jag känna mig trygg med ett gruppboende.
För handen på hjärtat är vi nöjda med de grannar vi har idag och vet vi vilka
vi får i morgon? Nä så är det. Det är nog så att det är det annorlunda som
skrämmer. Antingen det är från en annan kultur eller att det finns en
funktionsnedsättning. När vi väl känner dem så är de ju som vi och du, nästan,
ibland bättre…
I det aktuella ärendet så finns det ändå ett intressant
påpekande från en närboende. De litat inte på Attendo och att de kommer hålla
sitt ord om vilka som ska bo i det aktuella gruppboendet. Det visar på de
törnar som privata vårdgivare nu får bära. Det finns en lång förtroenderesa att
göra för dem. Tror även att kommunala verksamheter inom omsorgen har en egen
resa att göra också… För oavsett vem som driver gruppboendet så är det fint om
det inte är på min gata
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, samhälle, Attendo, Välfärden, gruppboende
