Berättelsen, samtalet över bordet. En del av vardagen. Så var
det en gång. När äldre generationer samtalar om tiden förr så var
arbetarrörelsen med facket och partiet en viktig del, som upptåg en stor del av
samtalet. Antingen man var rörelsen trogen eller ej. Men vad kommer dagens
generation berätta om?
Strosade runt lite på Astrid Lindgrens Näs idag. Gled in på
Emil-utställningen och hörde ett samtal som utspelade sig kring det köksbord
som fanns på utställningen. Utställningen väckte en mans minnen och där kring
bordet så berättade han om sin barndom och de karaktärer som färgat hans
uppväxt. Något i utställningen triggande igång hans minne. Berättelsen bara kom
och de runt om kring lyssnade på honom. Hur mycket som var sant och vad som var
skröna eller försköning var inte intressant. Utan det var mannens
berättarglädje och hur han kring det gamla köksbordet i utställningen fick
tillbaka en tid från förr. En tid som han verkar minnas som ljus.
Jag lämnade utställningen och gick ut. Men bilden av mannen
som satt där och berättade om hur det var förr etsade sig fast. Började tänka
på socialdemokraterna som varit en viktig del av människors vardag. Ett parti
som i sin bästa tid dragit över femtio procent av väljarna. Med en stark fackföreningsrörelse
i ryggen så kunde partiet ta del av berättelserna ute på arbetsplatserna. Genom
Unga Örnar så fick vi del av de ungas vardag. Vidare så stod SSU för dansen och
skvallret från pauserna som gick vidare in i partiet. Partiet hade med andra
ord många öron som kunde fånga upp de historier, berättelser som fanns. Många
med ett lyckligt slut tack vare arbetarrörelsen. Partiet i kommun eller stat
och facket på arbetsplatsen. Vi var en del av folkets vardag, en folkrörelse…
Men var är vi idag? Vem lyssnar vi på? Var finns vi? Tänker
på det när jag sätter mig på cykeln och tar mig hemåt. Idag så har jag haft
presskonferens med den moderata ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, vidare
till partiexpen för att hjälpa ordförande i Arbetarkommun med ett utskick.
Ingen kontakt med folket, men man känner sig trygg. Så jag lämnar expeditionen
och tar en sväng förbi Näs för att bara vara en stund. Nyfiken så slår jag på
öronen. Hör en massa språk och skratt. Jag blir glad. Så kommer mannen med
kryckorna som sätter sig kring köksbordet på utställningen. Berättarglädjen som
får mig att tänka till. Var finns mitt parti i de framtida berättelserna?
Kommer vi vara med, eller är vi bara en passus? Jag känner en oro.
Grunden till att vara en del av den nuvarande generationens
berättelser finns. Utslagning, arbetslöshet och klasser finns. Men vi är inte
ensamma om att locka intresset. Idag är det inte SSU som arrangerar dansen.
Även om SSU hade arrangerat dansen är det frågan om någon hade kommit? Vi är en
rörelse som har värderingarna med oss. Vi är en rörelse som har en kraft om vi
använder den rätt. Men vi saknar en viktig del. Folk. Vi är en rörelse utan
folk och utan folkets vardag. Allt mer så blir vi experterna som folket ska
lyssna på. Självklart så ska politiker leda, men för att klara det så måste man
börja med att lyssna. Det kan låta så enkelt men det är det inte och det av en
enkel anledning. Vi tror inte längre på våra värderingar. Vi är rädda att
folket ska tala till oss och berätta om invandrare, socialfall, idioter till grannar
mm. Vi kommer stå svarslösa och inte kunna svara utifrån våra värderingar. Vi
har inte svar på folkets frågor. Något som är relativt nytt. Förr så lyssnade
de fackliga representanterna på folket vid fikabordet och förde det vidare till
den lokala partiorganisationen som tog det vidare till ledningen och så satte
man ekonomer och intellektuella på uppdrag att finna en lösning. Sedan så gick
det tillbaka och vid fikabordet presenterades en lösning. Vi var en del av
folks vardag. En folkrörelse som gjorde nytta. Idag så är vi inte där. Vet inte
om vi kan komma dit igen? En ny tid kräver nya attribut men grunden är detsamma.
Lyssna på folks vardag, tänk till, presentera en lösning, få accept och
genomför. Så byggde vi folkhemmet och så ska vi bygga vidare på det.
Men det gäller att våga att lyssna.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, Vimmerby, Socialdemokraterna, folkrörelse, Facket, SSU,