Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130715

Våga att lyssna

Berättelsen, samtalet över bordet. En del av vardagen. Så var det en gång. När äldre generationer samtalar om tiden förr så var arbetarrörelsen med facket och partiet en viktig del, som upptåg en stor del av samtalet. Antingen man var rörelsen trogen eller ej. Men vad kommer dagens generation berätta om?

Strosade runt lite på Astrid Lindgrens Näs idag. Gled in på Emil-utställningen och hörde ett samtal som utspelade sig kring det köksbord som fanns på utställningen. Utställningen väckte en mans minnen och där kring bordet så berättade han om sin barndom och de karaktärer som färgat hans uppväxt. Något i utställningen triggande igång hans minne. Berättelsen bara kom och de runt om kring lyssnade på honom. Hur mycket som var sant och vad som var skröna eller försköning var inte intressant. Utan det var mannens berättarglädje och hur han kring det gamla köksbordet i utställningen fick tillbaka en tid från förr. En tid som han verkar minnas som ljus.

Jag lämnade utställningen och gick ut. Men bilden av mannen som satt där och berättade om hur det var förr etsade sig fast. Började tänka på socialdemokraterna som varit en viktig del av människors vardag. Ett parti som i sin bästa tid dragit över femtio procent av väljarna. Med en stark fackföreningsrörelse i ryggen så kunde partiet ta del av berättelserna ute på arbetsplatserna. Genom Unga Örnar så fick vi del av de ungas vardag. Vidare så stod SSU för dansen och skvallret från pauserna som gick vidare in i partiet. Partiet hade med andra ord många öron som kunde fånga upp de historier, berättelser som fanns. Många med ett lyckligt slut tack vare arbetarrörelsen. Partiet i kommun eller stat och facket på arbetsplatsen. Vi var en del av folkets vardag, en folkrörelse…

Men var är vi idag? Vem lyssnar vi på? Var finns vi? Tänker på det när jag sätter mig på cykeln och tar mig hemåt. Idag så har jag haft presskonferens med den moderata ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, vidare till partiexpen för att hjälpa ordförande i Arbetarkommun med ett utskick. Ingen kontakt med folket, men man känner sig trygg. Så jag lämnar expeditionen och tar en sväng förbi Näs för att bara vara en stund. Nyfiken så slår jag på öronen. Hör en massa språk och skratt. Jag blir glad. Så kommer mannen med kryckorna som sätter sig kring köksbordet på utställningen. Berättarglädjen som får mig att tänka till. Var finns mitt parti i de framtida berättelserna? Kommer vi vara med, eller är vi bara en passus? Jag känner en oro.

Grunden till att vara en del av den nuvarande generationens berättelser finns. Utslagning, arbetslöshet och klasser finns. Men vi är inte ensamma om att locka intresset. Idag är det inte SSU som arrangerar dansen. Även om SSU hade arrangerat dansen är det frågan om någon hade kommit? Vi är en rörelse som har värderingarna med oss. Vi är en rörelse som har en kraft om vi använder den rätt. Men vi saknar en viktig del. Folk. Vi är en rörelse utan folk och utan folkets vardag. Allt mer så blir vi experterna som folket ska lyssna på. Självklart så ska politiker leda, men för att klara det så måste man börja med att lyssna. Det kan låta så enkelt men det är det inte och det av en enkel anledning. Vi tror inte längre på våra värderingar. Vi är rädda att folket ska tala till oss och berätta om invandrare, socialfall, idioter till grannar mm. Vi kommer stå svarslösa och inte kunna svara utifrån våra värderingar. Vi har inte svar på folkets frågor. Något som är relativt nytt. Förr så lyssnade de fackliga representanterna på folket vid fikabordet och förde det vidare till den lokala partiorganisationen som tog det vidare till ledningen och så satte man ekonomer och intellektuella på uppdrag att finna en lösning. Sedan så gick det tillbaka och vid fikabordet presenterades en lösning. Vi var en del av folks vardag. En folkrörelse som gjorde nytta. Idag så är vi inte där. Vet inte om vi kan komma dit igen? En ny tid kräver nya attribut men grunden är detsamma. Lyssna på folks vardag, tänk till, presentera en lösning, få accept och genomför. Så byggde vi folkhemmet och så ska vi bygga vidare på det.


Men det gäller att våga att lyssna.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus