Söndagen i Vimmerby bjuder på ett molnigt väder men ändå så
är det varmt. Solens strålar retar ibland sig fram mellan molnskärvorna men
samtidigt så ser vi droppar falla från skyn. Vädret är som svensk politik.
Svårt att begripa sig på och man kan inte skåda nått som sticker ur den gråa
molnmassan…
Vid den här tidpunkten på året så brukar jag känna en
politisk hunger och partierna brukar känna sig utvilade efter en behövlig
sommarledighet. Men i år så känns politiken trött trots att det bara är ett år
kvar till val. En opinion som är svajig borde göra att partistrategerna eldade
på för fullt men istället är det mer av att krama varandra än att söka vägar
som avviker från massan.
Jakten på den sista mittenväljaren riskerar att radera ut
partierna och locka väljaren till soffan eller extrema partier till höger eller
vänster. Att inte bli sedda och att höra att alla partier står för i det
närmaste samma lösning på de problem som vi står inför gör att ljusningen med
att rösta och känna att man kan göra skillnad är som borta.
I dagens DN (plusversionen) kan man läsa om Kajsa Ekis
Ekmans nya bok ”Skulden. Eurokrisen sedd från Aten” och hur det nazistiska
partiet Chrysi Avgi ”gyllene gryningen” får framgångar. Krisen i Grekland visar
på hur extrema krafter växer sig starka. Hur man lätt kan peka ut vi och dom
när ekonomin svajar, när arbetslösheten stiger och omvärlden skuldbelägger en
befolkning för krisen. Ja så är bilden i Grekland och det är den som grekerna
förhåller sig till. Hur man söker nått eller någon att lägga skulden på. Hur
extrema rörelser. Det samlade makten oavsett partifärg som håller samman med de
internationella rörelserna och den spelplan som de satt upp. En spelplan som
inte tar hänsyn till den lilla människan som blir satt i kläm med lägre lön,
pension och högre priser. En otrygghet byggs in i samhället som de etablerade
partierna inte klarar av att möta upp emot. De blir själva en del av orsaken
istället för att sitta på lösningen. När då rörelser växer fram som tar parti
för den lilla människan och finner enkla, men inte sanna, orsaks sammanband så
lyssnar den enskilde på det. Rädda kvartersbutiken eller banken och valet är
inte så svårt. Banken står för orsaken och den lilla butiken tryggheten i
grannskapet. Banken ägd av utlänningar medan butiken är ägd av en i
grannskapet.
Lokalsamhället blir allt viktigare och vi kan se hur
omställningsrörelsen tar sin grund i lokalsamhället och pratar lokal ekonomi
och lokala valutor med byteshandel som en väg att klara de klimat hot som vi
står inför. Vi ser hur den gamla bygemenskapen återskapas av en yngre
generation som ser nya möjligheter. Generellt är det som växer fram rörelser
som står långt bort från etablissemanget. En del är positiva och känns som de
nya folkrörelserna som tar vid där arbetarrörelsen och miljörörelsen sviktande
i sitt underifrån engagemang. Andra är mer skrämmande och har totalitära drag
och lyckas med skrämsel och pekandet på dem som orsaken till landets brister.
Kvar står de etablerade partierna och kämpar om att ligga så
nära varandra för att locka varandras väljare och missar att de inte lyfter
utan att stödet för dem i totalen minskar. Det finns ytor att teckna in i tider
av massarbetslöshet, kunskapsbrister, ökade klyftor och ett land som inte
håller samman. Det parti som ser det och också presenterar en politik för detta
har stora chanser att göra framsteg i valet om ett år. Det parti som kan se
hela Sverige och inte bara de välmående villaförorternas kommer skörda
framsteg. Jag anser att Socialdemokraterna har den grunden men måste då överge
PR-nissarna och våga lita på sin egen rörelse och de känselspröt som finns i
rörelsens olika delar. Från en fackliga till pensionärerna och ungdomar. Se det
fackliga/politiska samverkan som ett sätt att få in kunskap om hur det ser ut
på landets arbetsplatser. Hur resonerar löntagarna och de arbetslösa. Inte se
samverkan som ett ekonomiskt stöd utan ett kunskaps stöd.
De främlingsfientliga, totalitära rörelser som växer sig
starka i Europa kommer inom en snar framtid även växa sig starka här. Vi är
inte isolerade. Argumentationstrimnings kurser biter inte på varken väljare
eller dessa partier/rörelser. Det behövs en politik som tar undan grogrunden
där de finner sin näring. Svenskarna är inte rasister men ändå så finns det
något som tilltalar i dessa rörelsers argumentation. Det visar sig att kring 40
procent av socialdemokraternas väljare är på samma linje som SD kring mottagandet
av flyktingar och över 50 procent när det gäller moderaterna. Men jag vill inte
kalla dem rasister. Att gå i takt med sina väljare är inte detsamma som att
dela deras synpunkter utan att förstå dem och presentera alternativa lösningar.
Vi är inte där idag utan vi sneglar mer på vad moderaterna gör och de sneglar
vad vi gör. Med andra ord så tar vi oss inte framåt och de ser väljarna.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället, förorten, landsbygden, utanförskap, arbete, jobben, sysselsättning, Gyllene gryning, främlingsfientlighet, Socialdemokraterna, moderaterna,