Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20130821

Lars Vilks, Picasso och partiet

En vän bad mig ge kritik inför hans konstutställning. En ynnest att få ta del av verken innan de blir allt för publika. Att få möjlighet att kritisera innan tavlorna är hängda och allmänhetens dom faller. Snart så kan de ses på Eksjö bibliotek. Tyvärr så är jag borta och kan inte komma på vernissagen...

Konst är ingen lätt uppgift. Alla har vi en åsikt och endast dålig konst är den som lämnas utan reflektion eller känslor. Man behöver inte gilla ett verk för att det ska vara bra konst. Att man skäller, diskutera, gråter, skrattar över huvud taget visar känslor visar på att konsten når fram. Men många anser att konst bara är det som man själv gillar och det andra är skit. En svart-vit tolkning av världen är det som vi strävar efter då det är lättast då. Skurk är skurk och polis är polis. Vill dela upp världen i det onda och goda. Peka på vi och dom. Men världen består av alla regnbågens färger och alla gillar vi regnbågen med sina klara färger över himlen. 

Konsten är en bra mätare av samhället och få konstverk är svart-vita även om de är så bokstavligt så är tolkningarna av deras innebörd många. Vi kan stå tillsammans framför ett verk och se så olika värden, världar och sätta igång så många skilda tankar som vi inte trodde var möjligt.

Men konsten kan också vara kränkande och men fortfarande vara konst som ska respekteras. Minns Lars Wiks rondellhundar. Det leder mig in på konsten som en samhällsomvandlare. Många konstnärer har försökt ändra världen och än fler är de som valt att tolka skeenden i världen. Vi känner alla till Picassos, Guernica. En målning kring staden med samma namn och vad som hände i spanska inbördeskriget. 

Kan politiken ta till sig konsten för att komma vidare i samhällets utveckling? Håkan Juholt trodde på det och använde konsten och kulturen som en ingång i hans syn på hur samhället skulle ta sig vidare. Han hade rätt på den punkten. Jag tänker på det då jag sett ett par bilder via Facebook och givit lite synpunkter på dem. Mina tankar drog igång.

Jag tror det är det som väljarna längtar efter att få se politikens bilder, verk av hur de tänker sig samhället längre fram. Det är ingen spänning i att måla kommatecken och procenttecken efter varandra, särskilt då de målas i samma smetande nyans av rött och blått i en enda röra. En smet som gör att väljaren inte ser nått och inte väcker fantasin. Inte kan väcka till diskussion om tolkningar. Ett ointresse tar vid och vi ser det.


På söndag kommer Stefan Löfven hålla sitt sommartal och han har då chansen att ta upp paletten och ändra på färgerna. Ta bort den blå-röda smeten och ta fram den klara röda nyansen och måla ett samhälle där åter alla finns med och bidrar till utvecklingen. Ett samhälle där ingen lämnas efter. Men se inte tillbaka och måla den i nostalgi, lär av de gamla mästarna men måla din egen tavla som pekar framåt med gårdagen som en lärdom. Våga överge de färgblinda konsulterna som följer i politikernas steg. Våga tro på den egna förmågan att leda landet och den egna politiken. Våga färgsätt politiken med socialdemokrati. Det är alldeles för lite av det idag. Se till att vi inte hamnar i en situation att morgondagens Picasso målar en Guernica över socialdemokraterna. Än finns det förändring att göra.

Media mm: Ab, Ab2, Johan Westerholm, SvD, SvD2Exp, DN.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
blog comments powered by Disqus