20130911

Anna Lindh och kärleksfulla kritiker

Idag uttalar jag mig i Östran,
om Anna Lindh
Jag kände inte Anna Lindh. Jag träffade henne en gång. Det måste varit i valet 1988 då hon var ordförande i SSU och jag var aktiv i SSU-Farsta. Jag skällde ut henne då hon stod där på scenen och talade sig varm för betyg. Men för helvete vi var ju emot…

Det är bilden hur hon leende står där mitt emot mig och när jag som ung är så förbannad på henne. Ett av skälen till SSU var just att slippa dessa förkastliga orättvisa betyg som jag dessutom personligen kände mig drabbad av. Att som ordförande stå där i talarstolen inför en full aula och förklara betyg för något gott… Det är bilden som av Anna Lindh, inte så smickrande. Kanske men samtidigt så fanns en värme hos henne som samtidigt tog lite udden av min ilska. Var det den värmen som också de stora drakarna på den utrikespolitiska planen fick känna av och som gjorde henne så framgångsrik?

Idag är det tio år sedan Göran Persson klev ut framför den samlade pressen och förklarade att Anna Lindh hade dött av de skador som Mijailo Mijailovic åstadkommit på NK i Stockholm. Jag satt på fritidsgården i Vimmerby med på ledare och diskuterade verksamhet. Av någon anledning så beslöt vi oss för att gå upp på övervåningen och slå på TVn Sittande på soffhörnet så kom budet från Göran Persson. Tårarna kom och vi såg på varandra i ett dis då samtliga våra ögon var fyllda av tårar. Det blev så personligt, så nära. På något sätt gjorde Anna Lindhs sätt att vara att vi kände som vi kände henne.

I gårkväll när vi pratade om Anna Lindh så fanns det fortfarande en tro på Sveriges oskuld. Att vi inte var en del av det internationella spelet och att de internationella uppdrag som vi fick var för vår demokratisk lysande stjärna. Men spelet är smutsigt och man får bara deltaga om insatsen är den rätta. För Sveriges del är det avlyssning som är avgiften in i förhandlingsrummet. Alla som har lett landet vet det. Men inget som man talar om.  Ty det som inte väljarna vet lider de inte av. DS 3:an, FRA spelpjäser i det internationella diplomatiska spelet. Anna Lindh blev ansiktet på avvisningen av de två egypterna. Smutsigt inte rätt, men det fanns säkert ett pris på andra sidan som vi inte vet om. Visst kliver Göran Persson och Thomas Bodström idag fram och påtalar regeringens kollektiva ansvar, Efter tio år...


Min bild av Anna Lindh är att hon hade en ledstjärna men ändå var pragmatisk för att komma vidare. Ibland blev det bra och andra gånger mindre bra. Men vi minns hennes entusiasm som smittade av sig. Anna Lindh var en politiker för media-åldern. Hon gick rakt igenom TVn och hem till sofforna. Hon var inte rädd för sådana som mig. Det behövdes kärleksfulla kritiker i ett parti om de skulle utvecklas. Efter valet 1991 skrev hon ” Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare eller chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag” (från HBT-sossen). Jag saknar detta idag. 

Media mm: Ab, Ab2, SvD, DN,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,