Kring visa ämnen i politiken verkar det finnas en
beröringsrädsla. Områden som är känsliga och också kanske lite för svåra. För
egen del ser jag det lokala arbetet kring folkhälsa som ett sådant område.
Vidare är arbetet kring rasism och främlingsfientlighet områden av samma
karaktär. Allt som kommer fram är små dutt-kampanjer som är så ofarliga att de
rinner förbi utan att vi ser verkan. Som en Alvedon sitter i ett par timmar och
sedan är värken tillbaka…
Inom politiken finns det ett antal områden som det finns en
vikt att det ska vara koncensus i. Folkhälsa, Främlingsfientlighet. Det verkar
finnas en tro på att dessa områden är opolitiska. Två områden som är bland de
mest politiska på hela kartan. Det finns en beröringsskräck på dessa områden.
Två områden där ideologi och människosyn får ett sådant genomslag för
resultatet.
Jag har under många år arbetat med folkhälsofrågorna lokalt
och regionalt. För varje plan som skrivs är det viktigaste att finna en
gemensam plan. Det är som om votering plötsligt är en paria på detta område. På
andra områden ses det som en seger att få votera och profilera sin egen politik
och sitt parti. Det andra är att planerna kring folkhälsa har en väldigt stort
inflytande av tjänstemän och gränsen mellan mål och genomförande suddas ut.
Allt som blir kvar är ett urvattnat, platt dokument som ingen känner ansvar
inför och som inte ändrar på tingens ordning och kvar blir lite ”ät bättre” och
sluta röka kampanjer i form av små häften och en och annan roll-up… Ibland så
vågar till och med den samlade politiken göra ett projekt med anställning i ett
par månader… Idag ser vi fettman öka och allt fler unga tjejer som röker… Jo
det funkar bra…
Går vi vidare till nästa F-område så är det samma som
gäller. ”Rör inte min kompis” är kampanjen som satte en nivå som inte har
passerats. Ett ”vi och dom” har utkristalliserats på området och de
demokratiska partierna i riksdagen står sida vid sida och beklagar
utvecklingen. Men åter så verkar voteringen som pekar på skillnaden att nå
framgång lysa med sin frånvaro. Vi knyter oss samman och tänder gemensamt
facklan till det där tåget som går från torg till torg och vill det sig väl
sluter vi upp i ”We shall overcome” och knyter varandras händer. Visst fyller dessa engagemang ett syfte men det förändrar inte över tid. De tar inte tag i de strukturella problem som är grunden till främlingsfientlighet och rasism. De är ett stöd och kan stärka oss redan troende och det kan vara viktigt, men inte övertygar det den som tvivlar.
För mig hänger dessa två F-områden samman. Folkhälsan
handlar om de socioekonomiska skillnaderna i samhället. Inte kampanjer om mat, kröka, röka. När klyftorna ökar och
folk känner sig allt längre bort från samhörighet så pekar man ut grupper.
Antingen med hudfärg, religion eller sexuell läggning mm. Att säga att moderat,
socialdemokratisk ideologi är samma är det nog ingen som tycker men ändå så
förs det så pass liknande politik att väljaren inte kan se skillnad utan ser
det som en helhet och endast Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kan ses
tydliga alternativ. Sedan att de inte får röster som gör att de tar makten ska
vi vara glada över. Vänster har fortfarande ouppklarade rester kvar från sin
historia och Sverigedemokraterna är ett parti sprunget ur den nazistiska
rörelsen.
När de etablerade partierna vågar ta den politiska striden
kring F-områdena och voteringsklockan ringer kommer också vi se lösningar och
vi kommer se väljare som engagerar sig. Dutt-kampanjer och triangulerings tider
är förbi. Helheter och våga strida för dem är det som måste gälla. Räds inte
votering utan sök dem.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om folkhälsa, främlingsfientlighet, kultur, personligt, politik, rasism, samhälle,
