Slaget kom ett efter ett. Offret var ett barn på 1,5 år och fadern. Det var inte en, två gärningsmän utan tio-talet enligt media. Våldet var blint raseri och mord var utgången, men så långt kom de inte förrän blåljusen hördes och förövarna lämnade platsen. Hudfärg var orsaken och hatbrott rubricerar polisen det hela.
Valrörelsen har börjat. Utspelen står som spön i backen och målet är inte arbete eller landets bästa. Valmaximeringen pågår och samtidigt så slits samhället isär och grupper på de extrema kanterna kliver fram och ger sig till känna. Det finns en grogrund som skapas med arbetslöshet och en skola som inte klarar sin utmaning. I denna grund finns det näring för de extrema rörelserna att fånga nya sympatisörer som ser sig själva som sin sanningsriddare. Partierna står handfallna och många gånger är det enda som de kan råda cirklar i retorik. Att lära sig säga emot Sverigedemokrater istället för att komma fram med en politik som raderar grunden till extremism. Nu kommer förslaget om att begränsa invandringen som ett brev på posten. Alltid när man gör en postning kring dessa ämnen så kommer det förslaget. Men det är inte lösningen. Lösningen är att det behövs en politik som fokuserar på individen och vad han/hon behöver för att kunna nå arbete. Allt för mycket generella lösningar är förslagen. Enkelt så tappade vi mycket när vi började med integrationspolitik, oavsett vad som ska integreras. Genast så pekas en grupp ut som problem som måste ha hjälp. Sluta peka på gruppen utan se varje individ och de förutsättningar som den bär med sig. Allt handlar om synen på individen. En lat jävel eller en som vill om bara möjligheter gives. Vidare så är Sverige inte ett homogent land. Det som fungerar i Stockholm kommer inte med automatik fungera i Vimmerby.
Men en lång tids utanförskap föder också en tristess och orkeslöshet för att ta sig in i samhället. Sakta så kan hatet födas då man inte blir sedd, inte känner att man får göra rätt för sig. Då tar snart våldet vid. Då föds krafter som är svåra att stoppa. Arbetslinjen måste vara svaret på detta. Men det känns orkeslöst, nästan uppgivet med förslag som leder framåt. Idag ett par kronor för att sänka avgifter för unga men medicinen känns beprövad och patienten är inte botad utan känns mer febrig än någonsin...
En gräns passerades. När det lilla barnet var i fokus för våldet, när det inte längre handlade om att spöa en kille. När döden var nära då var gränsen passerad. Det är svårt att sätta ord på det som hänt. En massa svordomar i den grövre skalan är på tungan. Förövarna borde kunna lagföras Det känns som om de inte ska klara sig. Men när de är dömda så finns fortfarande grunden för hatet kvar. Inte en retorikkurs i världen tar bort det.
Media mm: Johan Westerholm, Ab, Exp, SvD, DN, SVT.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhället