Lär känna din fiende är ett klassiskt grepp i krig och
politik. Därav att jag tog mig an Jimmie Åkessons bok ”Satis Polito”. Men efter
läst boken på över 200 sidor så vet jag inget mer än nar jag startade.
Bortkastad tid? Tja, nu vet jag att Jimmie Åkesson inte släpper läsaren in
under skalet för att öka förståelsen. Jag vet att det inte finns en djupare
analys av politiken. Jag vet att det handlar om röstmaximerande.
Jag känner en oro för Sverigedemokraternas ökade siffror.
Jag känner en oro över att kring 40 procent av de socialdemokratiska väljarna
delar eller känner sympati för SDs politik på området flykting och invandring.
Jag vet att SD inte likt Ny demokrati kommer lämna riskdag eller
fullmäktigeförsamlingar efter valet 2014. De här och kommer finnas kvar minst
ett par val till. Kunde Jimmie Åkessons bok ge mig mer kunskap om varför? Det
snabba svaret är nej.
Jimmie Åkessons bok är för de redan djupt troende. För de
som vi inom kallar hästsossar de som oavsett om partiledaren var en häst skulle
rösta på partiet. De finns inom alla partiet men de är inte alltid så stora och
egentligen som ni märker inget att lägga kraft på. De finns alltid där vid
ledarens sida och stöttar oavsett vad som sker. Men det är just där som
Åkessons bok träffar.
Om jag hade hoppats på en analys över var vi står och varför
SD väljer sina ställningstagande så lyser de med sin frånvaro. Söker vi
förståelse om vem partiledaren är så missar vi det. Skillnaden mot var som står
i Expressen eller Aftonbladet om SD och boken är inte så stor som man kunde
tro. Det som lyser igenom är hela tiden kampen om att nå martyrskapet. På var
och varannan sida så ser vi detta. Hela tiden hur de vill utmåla sig som en
kraft utanför etablissemanget och varje försök till granskning ska vi läsare tolkas
som mobbing. #SDgate och järnrör passerar utan några tydliga förtydliganden
eller analyser av ställningstagande. Visst finns en hotbild, men Jimmie Åkesson
väljer att förstärka den. Avsiktligt eller oavsiktligt är svårt att säga.
Istället för att fly så tar de till vapen som järnrör. Istället för att söka
skydd väljer representanter att konfrontera istället för att rusa från platsen.
Jag kommer på mig själv med att inte kunna ta SD på allvar.
Det känns efter att läst boken som ett gäng tonårsgrabbar som leker politik.
Jag vet att bilden inte är bra och att det gör mitt bemötande mot SD i
talarstolar och här på bloggen svårare. Jag vet att de står för värden som är
så långt ifrån dem. Men där ligger skillnaden. De står för en intolerant
politik som leder till vi och dom. De pekar på att integrationen inte funkar
och vi är ense, men sedan tar det slut. Åter så hade jag hoppats på något mer,
en fördjupning, något problematiserande över vad som ska göras. Men icke.
Frågan om svenskhet faller också och inga svar ges. Jimmie
Åkesson beklagar i boken att han aldrig får komma till punk att han och SD inte
får utveckla och göra en djupare bild av problemen och deras lösningar. Så när
han får skriva en hel bok på över två hundra sidor kunde man önska att man fick
svar på frågan. Men icke. Bara skäll på media som inte ger utrymme för dem. Jimmie
Åkesson faller med denna bok en plattare, än tidigare.
Så slutsats är att jag inte vet mer nu om SD och Jimmie
Åkesson än när jag öppnade boken. Jag har inte fått någon förståelse på hur SD
ser på väljarna förutom röstboskap.
Media är dumma och det var inte heller något nytt. Språkligt så är den
inte bra. Boken hade vunnit på att vara en intervjubok med någon som samtalade
med Åkesson. Blandningen av dagboksanteckningar och skrivande text fungerar
inte då de inte håller samman utan mer väcker frågor som inte får svar. Med
andra ord så blev jag inte klokare och det gav inga intryck på vad som är fel,
vad som lockar väljare, lösningar på problem. Jag känner inte Åkesson närmare efter denna bok. Den gav inga svar på han som person. Visst säger han att han är blyg, men fortfarande så söker jag personligheten utan att för den delen bli privat. En andning om det då han beskriver sin rädsla, men lite mer hade inte skadat. Jag får söka någon annanstans för
att finna svaret på frågorna om vad som lockar väljare till SD och om de finns
något i deras politik som är användbart. För av partiledaren får man inga svar...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Jimmie Åkesson, SD, sverigedemokraterna, Satio Polito,