20131013

Jimmie Åkessons bok är för redan troende

Lär känna din fiende är ett klassiskt grepp i krig och politik. Därav att jag tog mig an Jimmie Åkessons bok ”Satis Polito”. Men efter läst boken på över 200 sidor så vet jag inget mer än nar jag startade. Bortkastad tid? Tja, nu vet jag att Jimmie Åkesson inte släpper läsaren in under skalet för att öka förståelsen. Jag vet att det inte finns en djupare analys av politiken. Jag vet att det handlar om röstmaximerande.

Jag känner en oro för Sverigedemokraternas ökade siffror. Jag känner en oro över att kring 40 procent av de socialdemokratiska väljarna delar eller känner sympati för SDs politik på området flykting och invandring. Jag vet att SD inte likt Ny demokrati kommer lämna riskdag eller fullmäktigeförsamlingar efter valet 2014. De här och kommer finnas kvar minst ett par val till. Kunde Jimmie Åkessons bok ge mig mer kunskap om varför? Det snabba svaret är nej.

Jimmie Åkessons bok är för de redan djupt troende. För de som vi inom kallar hästsossar de som oavsett om partiledaren var en häst skulle rösta på partiet. De finns inom alla partiet men de är inte alltid så stora och egentligen som ni märker inget att lägga kraft på. De finns alltid där vid ledarens sida och stöttar oavsett vad som sker. Men det är just där som Åkessons bok träffar.

Om jag hade hoppats på en analys över var vi står och varför SD väljer sina ställningstagande så lyser de med sin frånvaro. Söker vi förståelse om vem partiledaren är så missar vi det. Skillnaden mot var som står i Expressen eller Aftonbladet om SD och boken är inte så stor som man kunde tro. Det som lyser igenom är hela tiden kampen om att nå martyrskapet. På var och varannan sida så ser vi detta. Hela tiden hur de vill utmåla sig som en kraft utanför etablissemanget och varje försök till granskning ska vi läsare tolkas som mobbing. #SDgate och järnrör passerar utan några tydliga förtydliganden eller analyser av ställningstagande. Visst finns en hotbild, men Jimmie Åkesson väljer att förstärka den. Avsiktligt eller oavsiktligt är svårt att säga. Istället för att fly så tar de till vapen som järnrör. Istället för att söka skydd väljer representanter att konfrontera istället för att rusa från platsen.

Jag kommer på mig själv med att inte kunna ta SD på allvar. Det känns efter att läst boken som ett gäng tonårsgrabbar som leker politik. Jag vet att bilden inte är bra och att det gör mitt bemötande mot SD i talarstolar och här på bloggen svårare. Jag vet att de står för värden som är så långt ifrån dem. Men där ligger skillnaden. De står för en intolerant politik som leder till vi och dom. De pekar på att integrationen inte funkar och vi är ense, men sedan tar det slut. Åter så hade jag hoppats på något mer, en fördjupning, något problematiserande över vad som ska göras. Men icke.

Frågan om svenskhet faller också och inga svar ges. Jimmie Åkesson beklagar i boken att han aldrig får komma till punk att han och SD inte får utveckla och göra en djupare bild av problemen och deras lösningar. Så när han får skriva en hel bok på över två hundra sidor kunde man önska att man fick svar på frågan. Men icke. Bara skäll på media som inte ger utrymme för dem. Jimmie Åkesson faller med denna bok en plattare, än tidigare.

Så slutsats är att jag inte vet mer nu om SD och Jimmie Åkesson än när jag öppnade boken. Jag har inte fått någon förståelse på hur SD ser på väljarna förutom röstboskap.  Media är dumma och det var inte heller något nytt. Språkligt så är den inte bra. Boken hade vunnit på att vara en intervjubok med någon som samtalade med Åkesson. Blandningen av dagboksanteckningar och skrivande text fungerar inte då de inte håller samman utan mer väcker frågor som inte får svar. Med andra ord så blev jag inte klokare och det gav inga intryck på vad som är fel, vad som lockar väljare, lösningar på problem. Jag känner inte Åkesson närmare efter denna bok. Den gav inga svar på han som person. Visst säger han att han är blyg, men fortfarande så söker jag personligheten utan att för den delen bli privat. En andning om det då han beskriver sin rädsla, men lite mer hade inte skadat.  Jag får söka någon annanstans för att finna svaret på frågorna om vad som lockar väljare till SD och om de finns något i deras politik som är användbart. För av partiledaren får man inga svar...

Media mm: Ab, Ab, Exp, DN, SVT, SVT2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,