Idag så fick jag lite pusselbitar av Alex Bengtsson på Expo.
Det var inte det traditionella retoriktrimmingen gentemot SD utan mer hur med
lokal organisering kan bli en demokratisk motkraft. Hur vi kan ta det sociala
ansvaret i byn, staden eller kvarteret som vi bor i.
Som ni vet är jag sökande i hur Sd och dess idéer ska
bekämpas. Jag närmar mig nu att det handlar om flerapunkter där jag i dag fick en
modell för ena punktent. Mitt första punkt är fortfarande arbete och full
sysselsättning. Det är grunden för vårt samhälle idag. Med det följer också en
bättre intergrationspolitik och idag fick jag också en pusselbit genom Mikael
Dambergs artikel i DN. Sedan så kommer biten från Expo som handlar om hur vi
organiserar oss lokalt. Med, egentligen klassiskt, folkrörelse arbete så
hjälper vi till i samhället. Är den sociala rörelse som tar vid där samhället
av ett eller annat skäl inte orkar, kan eller vill göra något. Modellen är inte
så svår, på pappret.
Enkelt så samlar man aktiva sympatisörer, som gärna får vara
lite av affischnamn i lokalsamhället. Det handlar om att skapa legitimitet för
det man vill skapa. Vidare så fångar vi deltagare som är med i de aktiviteter
som behöver göras i området. Det kan vara att nattvandra, demonstrera, fixa
trasiga fotbollsmål. Vi vet att det idag utförs av den nazistiska rörelsen och
skedde i Husby och det sker i en större utsträcking i Grekland genom Gyllene
gryning. Nästa steg är att ge deltagarna kunskap om rasismens mekaniker och där
finns folkbildningen genom studieförbund och folkhögskolor. Där efter kommer
det med all sannolikhet växa fram en kärna som leder det lokala arbetet. Känner
ni igen er? Det är vägen som folkrörelse Sverige växte fram på. Inte uppfinna
hjulet på nytt utan ta fram det renovera och rulla på. Modellen kommer säkert
att se olika ut beroende på vilka förutsättningar som finns. Mycket av detta
görs idag utan att man tänker på att det är en antirasistisk insats. Jag ser I
min kommun hur Vimmerby IF med sitt engagemang för de ensamkommande unga fått
in dem i samhället och att de inte är vi och dom.
Den sista delen är förstås även att möta SD i våra folkvalda
församlingar och då trimma argumenten gentemot dem precis som vi gör mot
moderater och Vänsterpartister. Där är det ingen skillnad utan när det gäller
argumenten. Det största problemet är att det finns en osäkerhet som ibland går
över i rädsla när vi ska ta fighten den där måndagkvällen då kommunfullmäktige
sammanträder. På något sätt så litar vi inte på våra värderingar och att vår
politik håller. På den sista punkten bör vi tänka till. Inte för att närma oss
SD utan tvärtom visa på särarterna och hur vi vill lösa dagens samhällsproblem.
Så punkt två och tre kan vi klara relativt lokalt. Men punkt
ett med jobben, utbildning och integration är den svåra käpphästen, för att
tala Reinfeldtsspråk. Här måste man ta ett djupare resonemang. Det finns
embryon men det räcker inte. Vidare så måste det fram en konflikt yta mellan de
demokratiska partierna visa på att vi vill olika. För det gör vi men en rädsla
att tappa mellanläget hindrar oss. Läs min postning från i morse på det ämnet.
Det var några rader och jag kommer återkomma i ämnet på ett
eller annat sätt. Lätt på pappret men svårare i verkligheten.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Karl-Petter Thorvaldsson, LO, integration, jobben, Expo, SD,
