20131109

Personen

Igår så publicerade valberedningen sitt förslag till riksdagslista för Socialdemokraterna i Kalmar län. Den första december fastställer Socialdemokraterna i Vimmerby sina ordförandekandidater till nämnder och styrelser.  Personerna kommer långt innan valmanifestet görs klart. Anpassning till personvalet är starkt. 

Utvecklingen går allt snabbare mot att partierna betyder allt mindre, särskilt på det lokala planet. Jag minns för ett par år sedan då en bekant lovade att berätta hur hon röstat efter valet. Hon sa – jag röstade på dig i kommunen och Anders Andersson (KD) i landstinget och så Vänsterpartiet i riksdagen. Det blev så uppenbart. För er som inte känner Anders Andersson så var han en otroligt profilstark KD-politiker i landstinget, numera sitter han i riksdagen för samma parti. En annan händelse var nu i veckan då en person som jag pratade med sa att hon inte kunde se några ideologiska skillnader mellan de ledande partierna i kommunen. Det handlade om det personliga förtroendet och vilka som hade de mest praktiska lösningar på de problem som kommunen stod inför. Så ett sista exempel var när Håkan Juholt frågade mig med anledning av att jag funderade på att kandidera som partiets kommunalrådskandidat. – Ser de dig som vimmerbybo eller stockholmare? På alla punkter så brydde inte personerna i fråga om jag var en bra socialdemokratisk företrädare för mitt partis ideologi. Jag mättes utifrån andra parametrar.

Många i partierna och särskilt mitt har svårt för denna bild. Åter så är det partiet som är det främsta och personen i andra hand. Någonstans i ryggraden så finns den reflexen även hos mig, men samtidigt så ser jag en verklighet som allt mindre stämmer med den bilden. Hur varje parti för var dag som går tar stegen mot att profilera personer mer än politiken. Hur det blir lite rockstar över partiledarna när de kliver upp på en scen (En del passar, andra blir det bara pinsamt.). Vi har gått från att söka stöd för politiken till att sälja in förtroende för enskilda individer. Att väljarna ger våra ledare ett carte blanche som de sedan får fylla under resans lopp beroende på vilka partners man finner. Vi har sett det bland moderaterna och vi ser hur det kommer även bland mitt eget parti. Hur partiprogram blir allt luftigare för att ledarna ska kunna glida fram mot målet. Det kan gå bra och det kan gå åt helvete. Det handlar om att man har sina medlemmars förtroende och så länge opinionssiffror och röstsiffror pekar åt rätt håll så funkar det och typexemplet på det är moderaterna som gjort en halvnelson på sin politik men de gamla sitter stilla så länge man kan styra landet. Även om politiken inte är så värst moderat. Mitt parti finns någonstans på denna resa som moderaterna närmar sig målet på.

Jag vet att valberedningen föreslår mig på 19 plats när det gäller riksdagslistan (Med andra ord väldigt långt bort från riksdagen. Vi har idag 4 platser…). Var jag kommer finnas i kommun och landsting vet jag inte. Är inte säker på att jag kommer få en ledande roll, även om jag så vill. Skrev lite tankar om det för ett par dagar sedan, men jag bestämmer inte det utan det är andra krafter som gör det. Att inte alltid vara bekväm kan straffa sig. Att vara för bra kan straffa sig. Att vara stockholmare kan straffa sig, men allt detta kan också vara plus… 1 december kommer en del svar… Är det person eller parti? är det seger eller opposition?

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,