Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20131218

Anders Behring Breivik och jag

Två pojkar i varsitt land som båda växte upp i skilsmässohem. Två pojkar som hade en stökig uppväxt med en förälder som inte var närvarande och den närvarande inte klarade att vara förälder. Två ungar som fick klara sig själva och som tog samma val men samtidigt så olika…

Båda pojkarna upptäckte Hiphopen och deras uttryck. Men rapen passade inte och stegen i breakdancen fungerade inte. Det blev graffittin som fungerade. Nätter med sprayburken blev vardagen. Båda pojkarna åkte dit med sprayburken i famnen. Ena på gatan och den andra för snatteri. De gjorde inte karriär med stadens väggar som motiv utan sökte sig andra vägar för att nå framgång och få bekräftelse. Vägarna ledde dem båda till politiken. Två olika ungdomsförbund tog vid. För av Anders Behring Breivik så klev han in Framstegspartiets ungdomsförbund, medan jag hamnade i SSU med det nära samarbetet med AUF. Sida vid sida i två länder tills ideologin skilde oss åt.

När jag läser Åsne Seierstad bok om Breivik så slår det mig om de likheter som fanns i vår uppväxt, men hur olika vi var som individer. Det där våldsamma som följde honom från barndomen med att plåga djur till det som sker på Utøya. Två ensamma barn som försöker ta sig fram och vill bevisa för omvärlden att man är någon… Två så olika vägar. Jag sysslar med att förverkliga mina idéer vald av folket och av Anders Behring Breivik sitter på kåken för massmord i terrors namn.

Åsne Seierstad har skrivit en bok som ger för mig en bild av Anders Behring Breivik och den väg han valde. Boken börjar i den tidiga barndomen och följer med hela vägen till det som sker på Utøya. Jag ska erkänna att boken tog på flera sätt. Dels hur lika delar av vår uppväxt var och hur olika det drog oss åt varsitt håll i synen på samhället och vårt engagemang. Dels de ingående skildringarna av skotten på ön. Det är så jobbigt att läsa att jag lade under boken ett par dagar. Skräcken bland de unga och sedan de följande avsnitten där man som förälder känner det panik som uppstår när man inte vet vart ens barn är och om de lever. Tårarna kommer samtidigt som det finns en vrede mot att det inte är fiktion utan verklighet. Med en son som just engagerat sig i politiken är det en skrämmande påminnelse om vad som kan ske och som gör en mer vaksam.


Boken bör läsas och den ger en bild av ondskan genom av Anders Behring Breivik och samtidigt en förståelse för hur partier frammanar medvetet eller omedvetet hatet som leder till våld. Där finns särskilt de högerextrema som lever på att explodera våldet i samhället. Visst drevs av Anders Behring Breivik av hatet i nazismen men samtidigt så ser jag barnet som hela sin uppväxt sökte en förebild, någon som såg honom, likt jag själv sökt. Men inget kan rättfärdiga det som hänt och näringen fann han i de nazistiska rörelserna. Det var där som idéerna föds som leder till det som hänt. Men glöm inte att av Anders Behring Breivik en gång var en av oss…

Media mm: Johan Westerholm som fick mig att läsa boken
blog comments powered by Disqus