Bilden som växer fram av den svenska politiken är ett
moderaterna som fått självförtroende och ett socialdemokratiskt parti som
tappat det. Även i de kommuner och landsting som de sitter i majoritet törs de
inte lita på sin egen ideologi och känsla. Bilden är ett parti som svajar och
söker sin själ. Anförtrodda till PR-nissar söker de land och rike runt när de
bara behöver fråga gräsrötterna var de är någonstans.
Socialdemokraterna har alltid varit ett toppstyrt parti med
starka ledare. Under har det funnits en folkrörelse som spridit budskapet och
som ledningen kunnat luta sig tillbaka på om det funnits en osäkerhet och
värderingarna. Det är tydligt att socialdemokraternas nya bild har svängt om i
det politiska Sverige. Den lojalitet och det förhållningsätt som fanns till det
ledande partiet är brutet och nya krafter söker sig fram. En del sunda och en
del riktigt osunda.
Jag har precis läst ut Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten” utgiven av Karneval förlag och det ger en bra bild som kompletterar de andra böcker som kommit ut om svensk
politik och främst då framväxten av de ”nya” moderaterna och
socialdemokraternas förändring. Ja jag vågar nog säga att mitt parti har
ändrats och inte i en positiv riktning. Från att varit ett självsäkert parti
som tidigt kunnat upptäcka de skiftningar som kommit och därifrån korrigerat
politiken för att närma sig målet, ser man nu ingenting och irrar ensam på ett
öde hav medan andra finner säkrare vägar framåt. När samhället och väljarna
skriker på vänsterfokuserade lösningar på välfärdens problem så söker
socialdemokraterna sig bort från den egna politiken och triangulera sig med
högerns tankar som folket allt mindre vill ha.
Grunden till trianguleringen är från USA och Bill Clintons
strävan att vinna valet för demokraterna. USA ett land som så länge var präglat
av republikanernas högervindar att skulle man vinna var man tvungen att ge sig
ut på den arenan. Clinton gjorde det och vann. Samma händelse kunde vi se i
England där Thatchers högerpolitik varit rådande och Tony Blair inte hade en
chans om han inte närmade sig detta. I Sverige rådde andra omständigheter. Där
fanns/finns den socialdemokratiska hegemonin och moderaterna fick göra en
vänstersväng för att kunna nå makten. Mitt eget parti ser inte att man äger
hegemonin som rådet utan tror att man måste ta ett kraftigt steg åt höger
istället för att ligga kvar i den fåran som råder.
Om jag återgår till boken så pekar Aron Etzler på Reinfeldts
debattstil. Hur han hela tiden ställer sig utanför och låter recensera debatten
motståndarförslaget målar scener där han låter väljarna välja. Samma stil
återfinns hos Christer Jonsson (c) som är oppositionsråd i Landstinget i Kalmar
län. En stil som gör att de är svåra att syna och som kräver helt andra
retoriska knep för att nå.
Erkänner att jag varit lite vilsen själv med att alltid
litat på att min partiledning har haft förmågan att se vart det blåser och
styra utifrån detta. Men jag känner mig allt mer osäkrare på att de har kvar
den kunskapen. Känns bedrövligt att skriva detta, men när skribenter från höger
till vänster gör likvärdiga analyser så känner jag mig allt tryggare i att jag
står rätt. Den där pragmatiska politiken som bottnar i en stark ideologi. Att
kunna skilja på höger och vänster, men ibland fatta beslut som kan upplevas som
höger.
Reinfeldteffekten är en bra skriven bok som bör läsas för
att få ännu en pusselbit i det politiskapussel som pågår dagligen och som i sin
tur kommer avgöra vem som avgår med valsegern i valet september 2014. Att ett
allt mer fokus läggs på person än politik verkar vara givet. Hur vi
socialdemokrater har svårt att förhålla oss till det utan vill att allt ska
fokusera på politiken. Men om det inte finns en tydlig politik och inte en
tydlig ledare så är det kört redan från starten. Helst båda men framförallt en
tydlig ledare är det avgörande i dagens politik. Vi kan se de ”nya” moderaterna
som ett levande exempel på det.
Idag så publiceras undersökningar som visar på att Reinfeldt tappar i förtroende och att Löfven närmar sig snabbt. Samtidigt så får åter de "rödgröna" egen majoritet i en annan undersökning. Visst är det kul, men samtidigt så är faran att valet redan är vunnet här.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Aron Etzler, Reinfeldteffekten