Valseger för förlorare?...

Valåret närmar sig. Om en vecka är vi inne i det och många på den röda sidan i politiken har redan börjat på segerfesten. Jag minns för fyra år sedan då jag själv kände krusningarna av maktskifte. Men det blev också bara en krusning… Fredrik Reinfeldt sitter fortfarande kvar vid makten och det enda vi vet är att de som redan tagit ut segern är förlorare!

Det positiva detta år är att det inte gått så bra för Socialdemokraterna. Vidare så känns det socialdemokratiska värderingarna starkare än på mycket länge. Den nyliberala vågen känns som bortsköljd. Men ta det inte för givet bara för att jag skriver det här. Högerns krafter är starka och kapitalstarka. I desperata försök så vill de lägga bevisbördan i arbetarrörelsens knä. Känns lite fånigt att de tycker det är okej att ge bidrag på 19999 kronor utan att redovisa från vem eller vilka som står bakom.

En rak fråga till Moderaterna och dess partisekreterare KentPersson: Om jag ger 19999 en gång i månaden på ett år hur redovisas det? 

Men åter till mitt parti. Ett parti som har ett år bakom sig som inte gjort att tilliten vuxit. Ett svajande kring politiken har gjort väljarna allt mer osäkra och det är inte säkert att man ser oss som ett alternativ till den sittande regeringen. Har skrivit det så många gånger förr, trianguleringen som tar död på partipolitiken. Som gör att väljarna går på extrema eller karismatiska personer. När skillnaden i politiken allt mer stavas promille än ideologi och framtidsvisioner. Under våren ska valmanifestet snickras fram. Det finns än en chans att ta höjd och peka på skillnader.

”Sverige är ett bra land. Men någonting håller på att gå sönder.
Arbetslösheten har bitit sig fast. Skolresultaten faller. De anställda i vården behöver ta hand om allt fler gamla och sjuka. Människor far illa av vinstjakten i välfärden.
Moderaterna lovade lägre arbetslöshet och minskat utanförskap. Ambitionen var inte fel. Men verkligheten visar att deras svar på varje samhällsproblem – att sänka skatten och privatisera – inte fungerar. Nu ser de inte längre vad som händer i vårt land.
Vi socialdemokrater vill istället se ett land där vi samlas för att utveckla vår samhällsmodell. Där vi ställer krav på varandra och hjälps åt. Där konkurrenskraft och anständighet går hand i hand. Sverige ska vara unikt.
Vi ska bo i ett land där kvinnor och män går till jobbet, tar ansvar, känner sig trygga och just därför är fria. Där unga som idag saknar arbete får en jobbigare morgon, men ett rikare liv.
Därför finns ett mål som är viktigare än alla andra: Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Det kräver mer samarbete och investeringar i framtiden så att svenska företag kan växa och anställa. Så kan vi bäst ta oss an de stora framtidsutmaningarna, som att minskaklimatförändringen och säkra tillväxten i den globala konkurrensen.
Med fler jobb får vi också råd med en välfärd att vara stolta över.
Sverige behöver en ny riktning. Våra prioriteringar är tydliga: Jobben är viktigast. Sedan skolan och välfärden. Mindre klasser och fungerande vård går före fler skattesänkningar. Den 14 september avgör du Sveriges väg in i framtiden!” 

Där är berättelsen som ska ge grunden till valseger. Det är inget fel på den. Men det gäller nu att klä berättelsen i konkret politik som väljarna tror på och som också är genomförbar vid en valseger.

Men det viktigaste av allt är ändå att våga tro på den egna politiska kraften. Kraften som delas av väljarna och som de politiska motståndarna försöker lägga sig nära i retoriken. Ni vet det där med att älska välfärden, men med beslut som sätter käppar i hjulen. Älska kollektivavtalen men pådriva en politik som gör det allt svårare att stå fast vid det fackligalöftet… Om en vecka är det valår. Vem som vinner står skrivet i stjärnorna. Det enda som jag vet säkert är att den som tar ut segern i förskott är en förlorare.

Media mm: Ab, Johan Westerholm

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014,