Om jag visste vad jag givit mig in på när hustrun tyckte det var dags för nytt kök. Ja, jag var inte så motsträvig... men jag kanske borde varit det... Allt började så ljust, ja första kvarten...
Nu har snart fyra veckor gått sedan hantverkarna gjorde entre och de river fortfarande... Idag har de ”snickrat” med spade och hink. Det har i alla fall gjort lite... Byggt en trappa till fönstret så att de kan kasta ur all jord de gräver ur mitt kök. Köksplanerna har sakta börjat pendla mellan pool och skaffa lägenhet. När man trodde allt var över så åker tigersågen fram igen. Jaja, det är bra för landets BNP... Man letar efter saker att vara positiv åt. Men som det ser ut nu så har jag fått högt i tak vilket jag gillar, men samtidigt stampat jordgolv. Det är kanske inte optimalt? De som reser iväg när hantverkaren knackar på dörren är kloka.
Taxametern tickar och den lilla vattenskadan har nu gjort mitt kök till en plats för köksträdgård mer än matlagning med ett glas rött... Det måste finnas ett sadistiskt drag åt hantverkare. Ty medan en annan lider trallar, ler de och jobbar på. Ångesten kommer sakta krypande för var bjälke de bär ut.
Om nu huset stått i snart hundra år (byggt 1912) varför kan de inte stå 20-30 år till? Kommer säkert behöva skriva av mig under sommaren på detta ärende. Vem vet till julskinkan det kanske är klart... Just nu kombinerar jag livet med att skratta och gråta...
Och händig? Jo vars...
