Så var dagen kommen då Kalle med familj skulle på semester. Efter mycket tjat så fick Kalle med sig Klara. Det passade Klaras mamma och Tina perfekt då det hade en stor planering av den internationella kulturfestivalen som de senaste åren växt sig allt större år för år. Temat var varje år en artikel ur barnkonventionen. Det var unga kulturarbetare från hela världen som kom och visade upp sig lärde sig och bara hade roligt.
Det som var så unikt med Vimmerby var att man nu hade flera stora arrangemang. Dels var det kulturfestivalen, semesterracet och slutligen fotbollsturneringen som också blivit större. Som tur var så hade kommunen tillsammans med föreningarna byggt bra planer. Men det som de flesta var stoltast över var en nya huvudanläggning som också var en event arena med alla de finesser som man kunde erbjuda. Det gjorde att man under årets kulturfestival skulle slå rekord i stor teater. Man hoppas på 2500 som deltar i det skådespel som skrivits runt jorden genom en gemensam sida på nätet. Alla som vill har kunnat bygga vidare på denna pjäs som i sommar kommer få premiär. Och det ar till denna händelse som Klaras mamma och Tina hade huvudansvaret när det gällde maten.
Men nu ska vi inte låta Kalle och Klara vänta utan låta dem komma iväg på sin semester. Tanken var att åka till huvudstaden för att gå på naturhistoriska och kolla på dinosaurier. Det som gjorde resan så smidig var att tåget gick raka vägen till Stockholm. Borta var de gamla dieseltåget. Hela banan var nu elektrifierad vilket också gjorde att man fått upp farten. Det tillsammans med fler avgångar gjorde att bilen var relativt onödig. Drömmen om en region utan fossilbränsle var så nära. De som var lite griniga på denna utvecklingen var bilhandlarna som inte fick sälja så mycket. Även ute på landsbygden var kollektivtrafiken väl utbyggd.
Under resan satt Kalle och Klara och räknade kor. Fråga mig inte varför men något ska man fördriva tiden med och genom de öppna landskapet var det gott om kor som gick och betade. Det var inte självklart men genom att Vimmerby och hela regionen blivit ett så viktigt besöksmål och mycket kretsade kring Astrids författarskap men också kring hennes kulturmiljöer. Det gjorde att kommunen tillsammans med landsbygdsföretagen gjorde en satsning. Kommunen såg till att det fanns bra kommunikationer och att lantbrukarna fick avsättning lokalt för sina produkter. Det knorrades lite i de beslutandes korridorer i Stockholm och Bryssel, men ingen gjorde något då det såg hur det gjort att en hel region levt upp. Det fanns arbete och inflyttning.
Åter till resan. Efter att tappat räkningen på alla dessa kor för fjortonde gången gav Kalle upp. Han var hungrig och stegade mot restaurangvagnen. Han kände doften av all den goda maten som bara stod där och väntade på hans tomma mage. Resten av sällskapet var inte nödbedda utan anslöt. Det dröjde inte länge förrän de var framme i huvudstaden. Det som fortfarande slog Kalles mamma och pappa var doften. förändringen av doften. Nu var det inte massa bensin ångor som slog emot en när man klev av tåget. Bara frisk luft. Politikerna hade lyckats med att göra hela innerstaden bilfri gällande privatbilister och den yrkestrafik som fanns gick på el. Det gjorde förutom luften också att man fått ner ljudnivån. Allt detta gjorde att stockholm nu mera räknades till en av de mest avslappnade storstäderna i världen. Det var många delegationer som kom farande frö att ta del av detta under. En annan effekt av etv ar att andelen sjuka minskat kraftigt och i undersökningar var Stockholmarna inte bara friskast utan också lyckligast i jämförelse med andra liknande städer.
Som alltid så var det snart ett tjat om att få komma hem till Vimmerby. Allt det som var på gång. Varken Kalle eller Klara ville missa något och ska sanningen fram så var föräldrarna inte svåra att få med på tåget.
Vimmerby har en bit kvar till denna saga blir sann men jag tror det går. Ingen klarar det ensam utan det behövs ett lagarbete. Visst kommer det att bli motgångar men man får inte ge upp. Vi kan inte bara ta fokus på lyktstolparna utan måste våga höja blicken, våga måla en vision. Jag har här gjort ett försök att ge er en del av den bild som jag har i mitt huvud om hur jag vill utvecklingen ska gå. Jag har inte gått in i detaljer utan bar skuggat på ytan med några nedslag. Det är viktigt att ni själva får en möjlighet att fylla i detaljerna, att känna att det finns en plats för er. Har ni tankar så är ni hjärtlgt välkomna att ge med er som en kommentar. Många gånger är det kommentarerna som ger mig energi att tänka vidare.
Det är inte omöjligt att Kalle och Klara med familjer kommer återkomma i en eller annan skepnad.
Ni som missat tidigare delar finner dem här
Del 1
Del 2
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om Vimmerby, Novell, Barnkonventionen, kultur, sport, Astrid Lindgren, politik, landsbygden, stockholm, visioner, ideologi,
