Alltid detta privatiserande som en lösning på alla våra bekymmer. Jag är inte emot att vi använder privata aktörer inom välfärden som ett komplement, men att alltid tro att vi löser alla problem med privatiseringar och då särskilt ekonomiska gör mig lite orolig.
När det gäller finansieringen av den framtida välfärden väljer jag att citera vad Mona Sahlin sade när hon talade på Larmtorget i Kalmar
-Politik är inte bara att vilja utan också att välja. Jag väljer skola, jag väljer äldreomsorg, jag väljer sjukvård, jag väljer pensioner före skattesänkningar till de som redan har.Det är här det skiljer mellan det blåa och röda laget. Men det som gör frågan än mer intressant är hur det fungerar inom det blåa laget. På det lokala planet för man ett samtal om att justera skatten och det är inte nedåt utan en höjning som de talas om.
Politikergruppen har gått igenom olika alternativ och funnit att inget av dem räcker till. Svaret kan bli en kombination av allt: fler arbetade timmar, ökad effektivitet, högre avgifter, mer privatisering och vissa skattehöjningar,Så regeringen sänker skatten och på det sättet tar bort utrymme för ett bibehållande av vår gemensamma sektor och sedan höjer man skatten lokalt. för en oinvigd kan det verka som ett nollsummespel men varken kommuner eller landsting har fördelningsverktyget. Det finns endast på nationell nivå och därav bygger den modell som nu får fortsätta med denna regering på en ökad segregation och att klyftor ökar inte minskar.
Andra på
Johan Westerholm och Peter Andersson och Peter ni vet han på det Röda berget. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Sveriges kommuner och landsting, skl, Skatter, Välfärden, pensinärer, skolan, vården, omsorgen, Äldreomsorg, klasskillnader,
