Det frågas på stan hur jag orkar och svaret är enkelt. Det är två bitar och jag kommer ge er bilder som ger svar på varför jag inte tröttnar och lägger mig på kammaren och slappar:
Mitt hat mot orättvisor. Ett samhälle som slits isär. ett samhälle som lämnar de svaga utanför. Ett samhälle som lämnar folk efter sig. Jag vill ha ett demokratiskt solidariskt samhälle som tar hand om de människor som behöver stöd och hjälp. Jag tror på att Emelies mamma, Annica ska ha det bättre utan att behöva sälja sin lägenhet. Att låta sjuka bli friska istället för att jaga socialbidrag.
Den andra saken biten som gör att jag orkar är alla de uppmuntrande samtal som jag får. Alla de livsöden som jag får till dels. De gör mig starkare som individ, men också bättre som politker tror jag. Jag känner att jag får en insikt i hur människor lever. Det blir klart att de som är sjuka eller arbetslös vill tillbaka. Bilden är också att de förlorar energi på att grubbla på om man klarar slutet på månaden då ekonomin blivit sämre. Jag övertygas i att min tro på att trygga människor växer och klarar utmaningar. Jag har under denna valrörelse lärt mig att hungriga vargar inte jagar bäst.
Som avslutning så får Mona Sahlin säga det hela.
Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, SvD, SvD2, Ex, Ex, SVT.
Bloggat Annika kämpar in i det sista...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Rättvisa, solidaritet,
