Många inom socialdemokratin ser tillbaka till vår storhetstid med siffror närmare femtio procent och en längtan synes ur ögonen. Men vi kommer aldrig dit med att se över axeln. Visst ska vi bära med oss tidigare segrar över svält och armod men vi kan inte använda dem till att teckna in nya.
Den värld som vi nu ska ta till oss är ny. Politikens möjligheter är på många sätt oprövade. Verktygen måste först göras innan vi kan börja snickra en värld som vi vill leva och utvecklas i. Vi kan inte bygga för ett land utan måste ha ett perspektiv som rymmer hela världen i vår tanke.
Genom att vi vann gårdagen och fick väljarnas godkännande för det så är det inte detsamma som att vi får dem i morgon. Vi ser redan genom 10-15 år s backande att det gamla inte lockar längre. Vi är kring 30 procent som lever på nostalgi eller hoppas på nått nytt, själv tillhör jag den senare delen. Men det varinte länge sedan jag var en i nostalgiklubben. Ett uppvaknande som gjorde ont, innan jag gick vidare och blev upplyft över att kunna vara med och formulera morgondagen. Det är en uppgift som alla politiker borde ha på sin agenda.
Arbetet är igång och jag hoppas nu att vi inte gör samma resa som efter valet 2006. En fantastisk ansats som gav en massa rådslag men tillslut så var vi tillbaka i mångt och mycket på den punkt där vi startade. Vi missade att världen såg annorlunda ut och med de vilka verktyg som ska användas. Men med lärdomen av gårdagen så går vi framåt och ser nya socialdemokratiska möjligheter.
Media: Ab, DN, SvD, Ex, Ex2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen,
