En julkrönika som speglar vad jag önskar mig inför 2011. Ett år som kommer vara jobbigt om man är socialdemokrat och det är jag. Så här kommer mina klappar till partiet
Som ni vid det här laget vet så ställer jag upp och kandiderar som partiledare tillika blivande statsminister för socialdemokraterna. Så att i det första paketet finns en minnesvärd kongress där jag inför stående ovationer håller ett tal som tar socialdemokratin in i framtiden. Ett tal som i stort redan är skrivet av de arbete som Öppna Kriskommissionen (ÖKK) gjort. Ett arbete som varit utvecklande för mig som person. En process som varit öppen och låtit både medlemmar och intresserade komma med idéer.
Svenska folket har röstat fram en moderatstyrd regering igen. Anledningen är inte en högervridning utan att vi inte lyckades formulera en berättelse kring vårt Sverige. På den punkten var Moderaterna trovärdigare. Vi kan misstro och ska misstro moderaternas syn på hur samhället ska utvecklas. Vi vet att vi är varandras motpol i svensk politik. Men vi har en rädsla för att visa det. Så julklappen till partiet blir en kurs i att våga stå på egna ben.
Partiet kommer behöva under 2011 finna en julklapp till Svenska folket inför valet senast 2014. Vi måste där finna en berättelse och lösning på de olika vardagar som vi mötet i Sverige idag och i framtiden. En vardag som ser olika ut om man är boende i Vimmerby eller Östermalm. En vardag som skiljer om man är gammal eller ung. En vardag som skiljer om man är fattig eller rik. En vardag som skiljer om man är kvinna eller man. Den socialdemokratiska politiken kan med andra ord inte vara statisk utan måste bygga på olikheten för att kunna nå jämlikheten
Vidare så kommer den partiledning som väljs i mars behöva mandat att ta besvärliga beslut. Att verkligen våga ompröva de beslut som vi tagit och se om de håller. Det är mycket möjligt att bitar håller men att vi inte får ihop helheten. Så partiledningen får ett julklapp i form av ett tydligt mandat att våga vara kritisk till våra heliga frågor.
På det mer personliga planet så finns det inte mycket att önska en fantastisk familj och livet som leker. Skulle vara en del utmaningar kring mitt skrivande. Känner att jag vill komma vidare. Vet inte riktigt åt vilket håll men känner att det skrivna språket tar mer av min tid i anspråk. Att gå vidare med bloggen. Så min egen julklapp får bli en utveckling av bloggen under året som kommer. Att söka mitt format. Att bli min egen...
Nu tar julen vid och jag sänder en tanke till alla de som inte har en familj som bryr sig. Till de som inte har ett tak att ta skydd under. Jag måste erkänna att jag har det så jävla bra och tar saker för givet. Att det gnäll som jag frambringar är av de lyxiga sakens natur.
Så med dessa rader vill jag önska er läsare och mina bloggande vänner en riktigt GOD JUL!
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jul, Socialdemokraterna, socialdemokratin, God Jul,
