Ett förtroende råd som jag inte har så stort förtroende för. Ett råd som kör i gamla skolan trots att Sovjet inte finns kvar. Det behövs en ny karta som ser alla nya världar som har öppnats. En värld av nyfikna medlemmar som inte vill annat än att vara med och bygga framtiden för socialdemokraterna. Det blir en blandad postning. Jag fick på lunchen höra att hela partistyrelsen kollektivt ställer sina platser till valberedningens förfogande. det innebär det på kongressen i mars kommer ske ett val på HELA partistyrelsen. En seger för oss inom NetRoots som drivit frågan om att det behöver prövas förtroendet.
Mona Sahlin höll ett tal för framtiden och om man inte visste så är det svårt att ana att hon ska sluta. Det är mer ett tal om framtiden och vad som behövs. Det känns inte som Mona Sahlin kastat in handduken utan som hon kavlat upp ärmarna. Det är en fråga idag om vem som ska ta över. När Mona står i talarstolen känns det svårt att veta att vi precis tillsatt en valberedning som ska utse en ersättare.Det visar sig att Mona Sahlin hämtar inspiration från oss nätrötter
Den första kritiken mot ett öppnare klimat upplevde jag på morgonen. Det finns de som vill hålla fast vi konklaven. Det slutna rummet. Jag fick på morgonen höra från Peter Johansson och Alexandra Einerstam att partihögkvarteret inte ens lämnade ut namnen på de som sitter i förtroenderådet. Man kan konstatera att den stora konklaven ska välja den mindre konklaven. Detta är så hemskt gammalt synsätt.
Kan notera att ett ombud vill ha medlemsomröstning kring vem som ska bli partiledare. Miguel Odner föreslår att valberedningen ska ta fram fem, sex kandidater som sedan medlemmarna får rösta på. Bra förslag som fler ställer sig bakom
Det finns en rörelse i partiet som går mot en öppnare process. Många talare vill öppna men man kan ana en rädsla över vad det kommer innebära. Så början till förändring kan skönjas men partiledningen orkar inte bifalla de viljeyttringar som finns om en öppnare process. Argumenten är att vi inte ska kasta det gamla överbord, då de är fungerande demokrati. Rädslan är monumental. På voteringen så var de få som vågade gå framåt. Den optimism som jag kände svalnade snabbt och åter till den välregisserade showen. Ni vet den där föreställningen som spelas år efter år. Ingen gillar den men traditionens makt är stark.
För övrigt så noterar jag genom min motkandidat Sandro (Han kommer få sig en kamp, ÖPPET) att Aftonbladets ledarblogg uppmärksammar våra kandidaturer som de enda som vill leda det socialdemokratiska arbetarepartiet. Men med de beslut som vi tog idag så känns det svårt att tro på en öppen process. Visst så sa alla så snällt i talarstolen att vi ska vara öppna men när beslutet togs så var det mot slutenheten. Svepskäl om inte rätt plats hördes, men var är rätt plats?
Som avslutning så säger Mona att tänkarna i partiet finns på nätet. vi i NetRoots och den Öppna kriskommissionen är exempel på det. Vi har inte svaren på allt men vi vågar ställa frågorna.
På plats: Peter J och Johan W och Claes M och Viktor T och Björn F och Alexandra E och Sara G och Erik L så kolla vad de skriver
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ledarskap, Socialdemokraterna, kriskommission, öppna kriskommissionen, Mona Sahlin, Facket, LO
