Att det pågår en dragkamp inom det socialdemokratiska partiet är ingen hemlighet. Vi kan se det i spåret kring vem som ska leda partiet efter Mona Sahlin. Men även vilken politisk och organisatorisk inriktning vi ska ta. Av hävd har socialdemokraterna varit ett slutet parti trots våra folkrörelse traditioner. Det har funnits en kärna på de olika organisatoriska nivåerna som fattat besluten i demokratins namn. Sedan har kongressen på olika nivåer ställt sig bakom, med förklaringen att "vi nu gjort upp kring frågorna".
Det vi nu ser är att allt fler lyfter frågan kring mer öppna processer i partiet på flera nivåer. Det kommer finnas förlorare med denna utveckling. Förlorarna är medvetna om det och nu för en kamp för sitt politiska liv. Här är inget längre heligt och försöken får allt märkligare svängningar. Dels försök att hänga Karin Pettersson på Aftonbladet eller läcka rapporter som ligger dem i fatet. De visar på en sida av politiken som dryper av smuts. En sida som jag varit del av men vill bort ifrån. En sida som mer skrämmer än bejakar nytänkande. En sida som lett till två valförluster och snart en tredje om inte ändring sker. För inte tror någon på allvar att vi lockar sympatisörer till oss med detta.
(S)kuggornas herrars tid är ute. Vi vill nu ha en organisation som syns i (S)olen, ett parti som tål att belysas och glänser tillbaka.
Media: DN, DN2, DN3, SvD, SVD2, AB, Ab2, Ab3, Ex, SVT.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, öppna kriskommissionen, kriskommission, Socialdemokraterna, ideologi
