Så efter veckor av hungrande efter en ny ledare så fick vi i veckan ett namn att förhålla oss till. Håkan Juholt så känd men ändå okänd. Men frågan är hur han vill leda partiet och vilket lag som formeras kring honom. Jag tänker vara så fräck att jag utifrån min position och egna erfarenheter gör ett medskick. För det första så är det hur man hanterar sin omgivning som utmärker en bra ledare. Så När nu vår nya ledning ska forma ett eget lag är det viktigt att de som får kliva av behandlas på ett schysst sätt. För även om de inte passar in så kommer de stå på läktaren och då är de av vikt att de fortsätter vara supportrar och inte motarbetar på grund av bitterhet.
Vidare så bygger en ledare sitt lag så att man får motstånd utifrån kärleksfulla kritiker. En ledare måste tåla kritiker annars är det dags att kliva av. Laget måste vara format så att idéer bryts och testas. Att det finns ett bejakande av olikheter som för processen framåt. Att gårdagens sanningar inte behöver vara morgondagens. Allt detta har ledaren att fokusera på. Men ledaren har sedan också som uppgift att vara försvararen utåt. Aldrig ska någon känna att den lämnas utanför. Att den blir ensam när vindarna tilltar. Ledaren ska vara en pedagog utifrån aspekten att kunna förklara varför nya färdriktningar är nödvändiga. En ledare ska känna att han/hon har mandatet att företräda medlemmarna och veta hur långt han/hon kan gå utan att behöva gå tillbaka och fråga om lov. Men om ledaren ska kunna fungera så måste den också känna att vi sluter upp bakom. Inte så att vi bugar när ledaren kommer men att även ledaren ska känna stöd när det blåser. Kan se att det stödet hade inte Mona Sahlin. Vi är dåliga att försvara våra valda ledare oavsett nivå. Men det ställer också krav på ledaren att förtjäna vårt förtroende för det går inte att få bara så där.
Till det lokala kan vi se hur det nyvalda moderata kommunalrådet, Micael Glennfalk, som ledare inte får med sig sina lagdelar. Alla var medvetna om att de skulle behövas kraftiga besparingar för att få kommunen på fötter. Även vi i oppositionen var medvetna om att sötebrödsdagarna var över. Men när sedan direktiven var utdelade till nämnderna så orkade inte ledarna i nämnderna ta matchen mot personalen och väljarna utan vill med olika argument köpa sig fribrev. För mig blir det en tydlig bild av ett misslyckat ledarskap. Ett ledarskap som må fungera i näringslivet, men inte i politiken där det finns flera intressen att ta hänsyn till.
Som avlutning så tänker jag en tanke på det som nu sker i Japan. Här kommer det behövas ledare och ledning. Ledargestalter blir viktiga i katastrofer, många gånger för att ingjuta mod och visa på en ljusare morgondag. Ledare som tar tag i arbetet som behöver göras. I många katastrofer är det ofta den lilla människan som kliver fram som ledaren som folket ställer upp bakom. Det är inte alltid den formella ledaren som är de bästa i kaos. Vi kan även se det i vad som nu sker i Nordafrika. även om vissa känner tveksamheter.
Som avslutning lite ledarskaps video på en hög nivå
Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ex, Ex2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, GP, GP2, SVT.
Bloggat: Peter Johansson och Kulturbloggen och Johan Westerholm och Kent Persson på ämnen eller i krönikor
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, betraktelse, politik, kriskommission, öppna kriskommissionen, Socialdemokraterna,
