Det har uppstått en diskussion kring vilka jobb som är ok och vilka som är skitjobb. Och skitjobben finns i den benämningen att villkoren är under all kritik. Själva arbetsinsatsen må vara tuff och de får man ta. Det är ingen dans att arbeta utan många yrken tär på både kropp och själ. Men det som vi måste rikta kritik emot är när en gräns passeras så det blir skitjobb. När villkor som få vuxna skulle acceptera ska vara ok bara för att man är ung och borde vara tacksam har man passerat en gräns.
Jag ska ge er ett par exempel på skitjobb. Och betyget kommer från en som själv haft dessa skitjobb, nämligen jag. Det första jobbet som jag hade som kan tillskrivas denna kategori var att i brinnande industrisemester få anställning på ett litet företag i ett källarutrymme på Stora Essingen med att sälja presentreklam. Jag fick en telefon ett stolpmanus och Gula sidorna och befallningen ring. Lön var bara provision när kunder beställt. Chefen stod i andra rummet och kastade pil med motiveringen att det ändå inte gick att sälja under brinnande semester. Men där satt jag och kunde inget annat än jaga för pilkastning betalade inte räkningarna. Ett gäng pennor fick jag sålt till kompisens, som jag var inneboende hos, pappa så jag kunde ge något till hyran... Men det kom inga pennor... Nästa skitjobb var att sälja ekonomisk rådgivning. Det vill säga att boka tid till en rådgivare. Hade två typer av dessa jobb och jag var bra på att boka möten. Kruxet kom sedan med betalningen. Det var beroende på vad rådgivaren/säljaren lyckades sälja in. Om de misslyckades så fick inte jag betalt. En av de säljare som jag arbetade åt lyckades inte göra något på de besök som jag bokade så med andra ord ett stor arbetsinsats utan ett öre till hyran. Eller de åren jag jobbade svart i radio och TV affär. Varav när jag fick sluta inte hade någon annan väg än socialkontoret att bege mig till. Alla dessa jobb som inte gav mig något än en skev bild av vuxenvärlden. En bild av att arbete var skit. Det var ingen bild som fick mig att vilja söka nästa arbete. Att se det som lärdomar var väldigt kostsamt för mig och som tur var så hade jag en kompis med tålamod som accepterade att jag slet hårt utan att dra in pengar. Men fler ska inte behöva göra denna resa. Det hör inte 2000-talet till.
Så det finns en sunkig skitjobbsmarknad som borde saneras. Det är ett uppdrag både för stat, facket och kommuner. Ungas första kliv ut på arbetsmarknaden ska inte vara det som jag mötte utan tuffa jobb men med schyssta villkor. Så när Karin Wanngård uttalar sig om ungdomar och skitjobb delar jag hennes uppfattning utifrån att det är villkoren som måste ses över. Att vi inte blundar för oseriösa arbetsgivare som utnyttjar ungas oerfarenhet kring vad som gäller på arbetsmarknaden. Från höger kommer det komma en massa påståenden kring att sådana arbetsgivare gallrar ut sig själva men så är inte fallet. De fanns när jag gav mig ut på arbetsmarknaden och kommer finnas när min son ger sig ut på arbetsmarknaden om inget görs.
Vill man se mer så besök Öland sommartid eller alla de andra arbetsplatserna som Fackets hjälptelefon får ta emot anmälningar om. Vidare har vi det som uppmärksammades kring företaget Phone House. Glöm saneringen från marknaden sig själv. De unga är inte en jämnbördig part utan står i underläge och med det så tror de att arbetslivet ska vara så. Jag trodde det innan jag mötte medlemmar i facket som visade på att det fanns ett annat liv på arbetsmarknaden också. Så skitjobben finns och de ska bort.
Media: DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Newsmill, Newsmill2, Newsmill3, Ab, Ab2, Ab3, Affärsvärlden, Alliansfritt Sverige med en lista på skitjobb, SVT.
Bloggat: Sebastian Stenholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Peter Högberg, Charles Berkow, Alexandra Einerstam, Sandro Wennberg, Leine Johansson, Erik Laakso som också visat städartakter också
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, jobben, skitjobb, arbetsmarknaden, Facket,
