 |
| Shaun Tan från "Återkonsten" |
Men samtidigt som jag skriver detta plingar det till och min vän Johan Westerholm spottar ur sig ännu en postning. Men denna söndag är det mera av det personliga planet och det är skrämmande hur nära i tanken vi är. För det politiska engagemanget tar sig olika former och Johan och jag har ofta efter valet funderat på vad det ska bli av oss.
Jag har en stabil politisk plattform, men känner mig osäker på hur jag står på den. Vill jag stå kvar eller knuffas jag av. Visst finns det en devis i partiet att man sitter på sin stol till skelettet faller av. Men jag gillar inte det och om man ska sitta till revbenen faller i marken så rådet en princip att hålla käften, nicka inställsamt samt hylla ledaren vart fjärde år på nomineirngsmöten. Om man mot all förmodan behöver ta ställning i en fråga så räcker man upp fingret och känner vart det blåser. De som känner mig vet att jag regelbundet bryter mot alla dessa oskrivna regler och gärna har egna åsikter som jag vädrar här och i lokalmedia.
Det gör att jag inte alltid är säker på min plats i partiet och på senare tid så har dessa tankar kommit oftare och tätare. Kan också bero på att jag lyft på stenar som ingen annan velat lyfta på. Samtidigt blir jag ledsen när jag öppnar munnen alltid har en ”egen” agenda, lika med karriär. Frågan är om folk känner hot eller om det bara är så enkelt att man inte beter sig som mig i partiet?
Ja det blev inte så ljusa tankar med tanke på att siffrorna var ljusare igen. Frågan är vad som komma skall men en sak är säker är att jag inte vet om jag finns kvar på den politiska agendan i min kommun och landsting. Att jag alltid kommer vara politisk behöver ingen tvivla på. Samtidigt så kan man numera skilja sig på Malta....
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Peter Högberg, politik, Socialdemokraterna, framtiden,
