Jag har tidigare påpekat att försäkringsbranschen är den som växer snabbast och det i en tid när socialförsäkringarna sakta men säkert gröpts ur med medvetna politiska beslut från den sittande moderatstyrda regeringen. Från att vi gemensamt organiserat välfärden och finansierat den över skatten sker nu förflyttningen till att marknaden tar över och det gemensamma minskas och med det kontrollen och möjligheten till påverkan. De som i medelklassen skördar vinsterna av de skattesänkningar som genomförts stoppar sina nyvunna slantar i privata och kollektiva försäkringar istället för att konsumera. En oro kring vad som sker gör att man söker sig om efter skydd. Det skydd som man tryggt visste att samhället stod för genom våra socialförsäkringar är borta ur sinnesvärlden.
Enligt Folksams ”Välfärdstendens 2011” så kan man utläsa ”Av SACO:s medlemmar är det drygt 40 procent, av LO:s medlemmar drygt 45 procent, och hos de TCO-anslutna tjänstemännen har närmare 60 procent tecknat någon form av privat a-kassa". Det vi ser är hur skillnaden mellan de som har arbete och de som står utanför ökar. Här kommer det nu komma en massa påståenden att det ska vara skillnad och visst men inte i den grundläggande tryggheten. Inte om vi anser att alla människor är lika värda.
Systemskiftet rullar på. Klyftan mellan de som har eller inte har ökar. Det är en skillnad på vilken strategi ett samhälle ska ha för att utvecklas. Det står mellan devisen ”hungriga vargar jagar bättre” mot den ”är man trygg så vågar man”. Jag behöver inte skriva vilken devis som jag står bakom.
Så detta skifte sker och media gör allt som står i deras makt för att hålla frågan om helheten borta från nyhetssidorna. Det viktiga är istället att flip-floppa Håkan Juholt, leta argumenten för ännu en skattesänkning som gynnar dem själva. Att se till att det inte kommer några förslag som kan hota myset i Stockholmsförorten där ”alla” mår så bra och jämför de senaste statusprylarna och sjukförsäkringar. Det finns inget intresse av att granska vad som sker i grannförorten där utslagningen sker eller den övergivna bruksorten där tristessen slagit rot och framtidstron blir felstavning i skolan som hänger på nedläggningsrepet. Det finns en värld som inte känner av de glädjerus som storstadens villaförorter befinner sig i. Det finns en värld där man dagligen slåss för att klara sig. Att finna sin roll och att man har ett värde som människa. Orter där arbetslösheten och sjukskrivningarna är vardag och arbetstillfällen inte existerar. Med sänkta ersättningar så pågår tankar om att lämna födelseorten och familj för att klara livet. Omedvetet eller medvetet så avfolkas landet och Centern applåderar då de står bakom politiken. Med detta kan jag konstatera att klyftor ökar mellan människor, regioner och stad och land. Den sammanhållande politiken som varit Sverige signum och gjort attt humlan kan flyga smulas allt mer sönder och tanken om ett annat Sverige tar fart, men finns det plats för dig och mig?
Media: SVT, Ab, SvD, SvD2, DN,
er på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, klyftor, Sverige, Skatter,
