Sakta så börjar en känsla av trötthet infinna sig kring forna ledare som skriver ner sina dåvarande vänner. Allt i en tro på att de själva var någon jävla prinsessa på ärten. Alla vet att det blåser på toppen och vägen dit oftast är skitig. Vi må tycka vad vi vill om det men så är faktum. Håkan Juholt är ingen ängel och de är inte Bodström.
Men kan vi sitta nöjda med detta och säga att den politiska karriärvägen är skitig? Svaret är självklart nej, men genom böcker som svartmålar bygger man snarare på den skitiga vägen än rensar den. Thomas Bodström kom sent in i politiken men lärde sig snabbt spelets regler. Inget i hans vandrande har innehållit en skyffel för att rensa vägen från skit, utan med denna bok lägger han på mer dynga.
Om vägen ska rensas från smutsigt spel och maktkamper är ett av ledorden öppenhet. Jag har förespråkat det envist som en städare men vägnerskitarna gillar inte det. Jag har suttit på hotellrum och gjort upp spelmatrisen för hur folk ska bli valda eller avsatta. Jag har varit aktiv i spelet på alla sätt och därför kan jag säga att det får vara nog. Samtliga partier har problem med rekryteringen till uppdrag och ska vi ha ett system som bygger på partier i framtiden är det dags för att städa vägen til maktens boning. Det är bara med öppenhet och raka ryggar som vi kan möta medlemmar och väljare inte med knivar i ryggen så fort vi vänder oss om. Så Thomas Bodström låt din bok stanna på tryckeriet. Strunta i omslaget för det gynnar inte demokratin, den riskerar bara att spe på politikerföraktet.
Lästips: Magnus Ljungqvist på Newsmill.
Media: Ab 1, 2, 3, DI, SvD, Politikerbloggen, Expr 1, 2, 3, 4, DN, SR.
Bloggat: Martin Moberg, Sebastian Stenholm, Peter Johansson, Mary X Jensen, Kulturbloggen och Tokmoderaten på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, öppenhet, media,
